onsdag 12 oktober 2016

Stockholm Beer and Whisky Festival 2016, andra helgen

Förra torsdagen var det dags att inleda den andra helgen av årets ölmässa i Nacka. Efter den första veckan undrade jag lite för mig själv om det skulle finnas något nytt kvar att prova eller om man skulle satsa på gamla godingar?



Undran om det fanns något nytt eller ej var obefogad. Exempelvis hade Brill tre imperial stout som inte fanns under den första veckan, Green Flash Dia De Los Serranos, Dugges Six Ways: Belgian Coffee och Dugges Boxed Idjit!. Av dessa tre tyckte mina smaklökar mest om den sistnämnda som verkligen var en trevlig öl med en massa fina dofter och smaker.



Precis som under den första torsdagen blev nästa anhalt Brewers Association och House of Ale AB c/o Oliver Twist. (vissa upprepningar är helt klart trevligare än andra) I deras monter går det alltid att hitta nya saker att prova, denna gången bland annat två för mig nya bryggerier, Wormtown Brewing Co och Port City Brewing Company. Av de 20 olika öl som provades hos "OT" var det tre som stod ut, Prairie Funky Gold Mosaic, New Belgium Lips of Faith - Tart Lychee och Deschutes Mirror Mirror Barley Wine. Alla tre helt olika men riktigt goda. Att ha de tre som sällskap skulle göra vilken trist dag som helst till en dag att minnas med varma känslor.



Under den första veckan tillbringades inte alltför mycket tid uppe på övervåningen i Hall II (förutom i Belgoklubbens surisbar) så det var läge att titta runt där lite mera ingående. Ett bryggeri som presenterade sig redan på årets pressträff var Nacka Bryggeri. Bryggeriet har funnits i ett drygt år och är beläget i Saltsjöbaden i Nacka kommun. Innan årets mässa hade jag stött på några av deras öl på Bishops Arms Vasagatan i Stockholm men hade aldrig träffat någon av personerna bakom bryggeriet.



Det är just det som är så kul med ölfestivaler, man får chansen att prata med folk som arbetar på det aktuella bryggeriet, i detta fallet med Vlado. Till mässan hade de med sig fyra nya öl, Nacka Julöl, Nacka Belgo Dubbel YPA, Nacka Mild aroma from Havanna och Nacka Rakija Stout.



Jag upplevde alla fyra öl som stabila med den sistnämnda, Nacka Rakija Stout som den mest intressanta. Ölet kändes värmande och med intressanta inslag av plommonbrännvin. Vore intressant att kunna jämföra en färsk flaska med en som är lite äldre.



Finsk öl ser man inte mycket av på ölmässan i Nacka men inte långt ifrån Nacka Bryggeris monter låg Pyynikin Käsityöläispanimo. (säg det ordet snabbt efter några jamare innanför västen) Bryggeriet finns i Tammerfors/Tampere och det var första gången som jag drack några av deras öl. Ölet som jag tyckte mest om hos dem var Pyynikin Saison Saksaankirveli, det vill säga en saison med spansk körvel. Den var fräsch, balanserad och drickvänlig.

Belgoklubben och då i synnerhet surisbaren gick det inte att gå förbi utan att stanna vid varken på torsdagen eller fredagen. Ett stycke öl som jag inte lyckades köpa då den fanns på Systembolaget tidigare i år var Lindemans Blossom Gueuze. Nu fick jag mig ett smakprov, vilken härlig revansch då ölet visade sig vara gott och trevligt uppfriskande.



Under de två senaste mässorna hade de allra minsta bryggerierna varit samlade i "Nybryggarmontern" i år var det utrymmet istället en stor garderob. Då det gäller att vara ute i god tid gick inlämnandet av jackan smidigt. Den första torsdagen lyckades jag lämna in min jacka först av alla, som nummer två den andra torsdagen. (den besvikelsen gick över snabbt) Senare på dagen, särskilt på den andra fredagen var kön till jackinlämningen rätt lång.



Nå, tillbaka till de mindre bryggerierna. I år var de samlade uppe i Hall II. Till det mest udda som jag drack bland dessa måste helt klart Danderyds Black Garlic hamna. Ölet smakade en hel del lakrits men även vitlök. Nu har jag inga problem med vitlök men en hel flaska skulle jag ha problem med då det hela kändes så udda.



Generellt sett var standarden stabil hos de mindre bryggerierna, undantag fanns dock. Två sådana var Äppelbo Enbärs och Jädraöl Bocken Brinner. (Jädraöl fanns i Hall I) De två ölen får inte godkänt i min bok.



När ölmässan hade premiär 1992 medverkade åtta bryggerier, i år var antalet fler än 250. Fler nya svenska sådana än vad jag tidigare sett. Det händer verkligen så mycket inom öl-Sverige att det är svårt att hänga med. Det är förstås fint att folk vågar satsa, ja tiden då jag kunde rabbla alla svenska bryggerier och nyheter på Systembolaget är sedan länge förbi.



Som jag nämnde i mitt förra inlägg känns Göteborgsområdet som hetast i landet just nu. Två bevis på det var O/O Narangi och Stigberget Imperial Stout. Bägge två riktigt bra.



Under den andra torsdagen delades årets medaljer ut. Noterbart är att i kategorin årets bästa svenska öl vann Poppels DIPA. Antalet alkoholsvaga öl (upp till 3,5%) var större än någonsin tidigare, guldet vanns av Nils Oscar Vinterbrygd 3.5%. Samtliga årets vinnare hittas här.

En av mässans allra godaste öl hittades i Monks monter där Danko Beer höll till. Det handlade om Danko Beers allra första öl, Danko Beer Local Beta 01 Tripel. Det visade sig vara en elegant och fint drickbar tripel. En sak är säker, jag kommer att hålla utkik efter nästa öl från Danko Beer.



Torsdagen blev lång i Nacka, jag är långtifrån en elitidrottsman så benen de blir sega av att mestadels stå i 9-10 timmar. Enda sittpausen var då det åts i pizzerian. Fler och fler verkar upptäcka nämnda ställe då det bitvis tar sin lilla tid att få sin pizza. (övriga maten som pasta och kebab gick snabbare att få) Annars finns det olika food trucks utomhus men som sagt, det är rätt skönt att sitta en stund därför brukar pizzerian föredras.

Apropå sittplatser, det vore inte dumt om det fanns sådana inne på mässområdet men då måste man förstås minska på antalet utställare då det annars blir trångt om saligheten.



Fredagspasset blev väldigt lugnt för min del då jag skulle köra bil rätt tidigt på lördagen. Beer Studio Two hörde till det godaste som det smuttades på. Smakrik med både bourbon och blåbär, lär inte bli sämre efter några års lagring då den fortfarande kändes lite ung.


En utställare som så vitt jag kan minnas inte haft en egen monter på föregående mässor är engelska Beavertown. Varje gång jag gick förbi där hade de något intressant att erbjuda. En av dessa öl var Beavertown/Boneyard Bloody Notorious som var god även om den inte nådde upp till det magiska originalet från amerikanska Boneyard.



Årets mässa i Nacka tycker jag var riktigt bra. Det blev nytt besöksrekord även i år med närmare 39000 besökare. Som vanligt var det relativt lugnt på de bägge torsdagarna, även om det var lite mera folk på den andra. Den andra fredagen var det ganska så mycket folk på, då jag skulle hemåt vid 20-tiden strömmade det fortfarande in folk.

Glädjande nog var det hela väldigt civiliserat, enligt festivaldrottningen Marianne Wallberg skedde inga polisingripanden och endast ett fåtal personer fick ledas ut. Inte ens ett år kvar till nästa Stockholm Beer, härligt!


Inga kommentarer: