måndag 30 mars 2015

Ännu en artikel om öl, denna gång om Oppigårds i SvD.

I förra veckan gick det att läsa om Dugges i Dagens Industri. I dagens exemplar av SvD Näringsliv går det att läsa en artikel om Oppigårds Bryggeri. Det är verkligen kul att det går att läsa om öl i etablerad media såpass ofta som det numera går att göra.



Mannen bakom Oppigårds, Björn Falkeström är i år nominerad till SvD Affärsbragd, där "tanken är att priset ska gå till en person eller en grupp som gjort förtjänstfull prestation inom näringslivet som kan kopplas till insatser gjorda under de senaste åren".

I artikeln går det bland att läsa följande:

-antalet anställda är 14.

-Björn har inte lånat en krona utan byggt bryggeriet med egna händer under många år.

-lönsamheten är hög, ungefär 1 av 3 kronor i försäljning är vinst.

-under det brutna räkenskapsår som slutade 31/8 2014 omsatte Oppigårds 39 miljoner om man räknar bort alkoholskatten. Vinsten efter finansnetto var 12,6 miljoner.

-Björn tror att omsättningen blir 70 miljoner om tre år.

-i vår ska Oppigårds börja sälja folköl till dagligvaruhandeln.

Minst sagt imponerande siffror från ett bryggeri som jag alltid tyckt om. Riktigt kul och välförtjänt att det går så. Kan inte annat än önska lycka till i tävlingen Svd Affärsbragd.

I övrigt är det intressant att läsa att det hos Skatteverket ligger 100 ansökningar om att få starta nya bryggerier. Undrar hur länge ölboomen kommer att fortsätta?

söndag 29 mars 2015

Linköping Beer Expo

Kände mig hyfsat utvilad i lördags trots att tåget avgick klockan 08.51 från Stockholm med destination Linköping. Att vara utvilad och vid full vigör är aldrig en nackdel då ett antal timmar ska tillbringas på en ölmässa, Linköping Beer Expo närmare bestämt. Det var för sjätte gången som ölmässan arrangerades i Linköping. I år blev det ett nytt publikrekord med drygt 2700 besökare.



Eftersom jag aldrig tidigare varit i Linköping blev det några minuters sightseeing, Linköpings domkyrka är verkligen en imponerande skapelse. Efter Uppsala domkyrka är det Sveriges näst största kyrkobyggnad. Efter att det andliga fått sitt var det läge att knalla över till det närbelägna Konsert & Kongress där smaklökarna förhoppningsvis skulle få stimulans.



Kön var inte alltför lång omkring halvtimman innan dörrarna öppnade klockan 12:00, men under tiden som det tålmodigt väntades på det magiska klockslaget blev kön allt längre. Väl inne gick det smidigt att hämta ut förbeställda dryckesbiljetter samt att lämna in jackan. Inträdet kostade 180, i priset ingick provglas och garderob.

Antalet dryckesutställare var 27, började hos det bryggeri som var helt nytt för mig, Qvarnarps Bryggeri från småländska Eksjö. Fyra av deras öl provades och den som jag tyckte var godast var Qvarnarps Elder Hop Ninjas, en DIPA på 10%. Kändes tämligen färsk och välhumlad med främst grapefrukt och lite hö. Avslutningen var påtagligt torr och bitter. Av de andra tre ölen var två ok medan en kändes lite svajig. Bryggeriet startades sommaren 2014 och det är verkligen litet, årets målsättning är att brygga omkring 3000 liter. (hoppas att jag hörde rätt)



Det som är så trevligt med ölfestivaler är blandningen av gammal och nytt, Nils Oscar är ett bryggeri som verkligen är bekant. Tre nya öl hade de med sig, bland annat Nils Oscar Hopfenmärzen och Kellermärzen. Märzen är ingen ölstil som jag brukar jubla åt, inte heller denna gången.



Marginellt bättre tyckte jag att Nils Oscar Bourbon Vanilla Stout var även om den var riktigt söt. Chokladsås, vanilj, lite kokos och bourbon. Nja, de tre ölen från Nils Oscar är inga som går till historien, inte hos mig i alla fall.

Efter det kunde jag inte hålla mig utan det var dags att bege sig till Brekeriets monter. Som vanligt känns det som att Brekeriet har funnits länge, men det är så sent som hösten 2012 som Brekeriet för första gången var med på en ölmässa, då på Stockholm Beer i Nacka. Sedan dess har det hänt väldigt mycket.

Nio öl hade pågarna med sig, sex av dessa var nya bekantskaper för mig. Självklart kunde jag inte låta bli att prova alla. Brekeriet Sour & Salt föll jag mest för. Öl med koriander kan ibland bli "för mycket" men här var smaken av koriander precis lagom. I övrigt citrus, funk och en väldigt lätt sälta. Riktigt uppfriskande och läskande öl som skulle sitta fint på en varm sommardag.



Brekeriet Bière ligger på blygsamma 2,7%, ölet kändes större än vad det var. Gräs, funk, lime och lite citrus. Kunde även ana svaga toner av plast även om det inte störde. Återstår att se om ölet dyker upp i någon matbutik i Stockholmstrakten. Förra sommaren körde Brekeriet tre populära "Brekeriet Bar" på bryggeriet i Staffanstorp. Några sådana blir det inte i år då det just nu händer så mycket annat med bryggeriet. Som bekant ska bryggeriet flytta till större faciliteter. Det är bara att med spänning fortsätta följa den intressanta resan som Brekeriet bjuder på.

Själva mässlokalen var tillräckligt stor för oss som var där på lördagens första pass, 12-17. Några köer till toaletterna såg jag aldrig till och skönt nog blev det inte överdrivet varmt i lokalen. Vid de allra flesta utställarna var det mer eller mindre bara att gå fram och beställa, skönt även det. Att köa är ju inte roligt då man är törstig. Några sköljstationer fanns också vilka fungerade väl för ändamålet.



Något som var svagt var maten. Pytt i panna gick att köpa för 125 spänn, en bit mat som såg allt annat än upphetsande ut. För egen del blev det pulled pork i pitabröd som var direkt dålig. Kallt bröd och pulled pork som kändes industriellt framtagen. Dyr var den också, närmare 90 spänn. En tjuga hade varit med anständigt enligt mig. Mat på ölfestivaler är nästan alltid tråkigt, tyvärr är det så. Något som däremot var gott var pralinerna som köptes hos Jolla Choklad & Dessert. Det är alltid lika sympatiskt att äta några handgjorda praliner.


Efter besvikelsen med maten var det läge att hitta något gott att dricka som tröst. Founders Backstage Series #11: Big Lushious skötte den biten men den äran. Ölet fanns hos Wicked Wine. Riktigt krämig och god med mycket choklad och syrliga hallon, en kombination som alltid går hem hos mig. Av de 30 ölen som jag mäktade med att prova på mässan var Big Lushious den godaste.

Hos Constant Companion provades ett par öl, Hof Ten Doormal BA Project 2014 (Blonde Ale) Cognac var lite väl tung för mina smaklökar. En hel del alkohol men även konjak, jäst och karamell.


Fräschare och klart drickvänligare var Zure Van Tildonk 2014 från samma bryggeri. Lätt och skönt syrlig.

Tycker att Linköping Beer Expo var en klart positiv ölmässa. Lagom stort och förutom maten så fungerade allt precis som man kan förvänta sig. Folk skötte sig och det var en blandad publik även om det som alltid var en klar dominans av det manliga könet. Undrar om det inte är läge att någon gång besöka en trädgårdsmässa? 



Innan tåget hem blev det ett besök på De Klomp, mer om det i nästa inlägg. Det är inte alls omöjligt att det blir ett återbesök till Linköping Beer Expo nästa år.

fredag 27 mars 2015

Imorgon Linköping Beer Expo

Gått på ölfestival har jag gjort tidigare men imorgon är det dags att för första gången göra det i Linköping, det är nämligen dags för Linköping Beer Expo. Det blir mitt premiärbesök på den festivalen, dessutom mitt livs första besök i Linköping. Numera är ölfestivalerna många runt om i landet, förstås fantastiskt kul men av förklarliga skäl går det inte att ränna runt på alla. Nöjesguidens ölmässa har klarats av tidigare i år, Linköping Beer Expo blir årets andra på hemmaplan.



Festivalen är i år endast på lördagen, det hela är uppdelat i två pass, 12-17 och 18-23. Biljetten kostar 180 spänn per pass och smart nog kör festivalen med dryckeskuponger vilka man också kan köpa i förväg. Av praktiska skäl (vill ju hem för kvällen) blir det 12-17 för min del. Utställarlistan ser stabil ut, Belgoklubben, Brekeriet, Brill, Constant Companion, Elixir Wine, Poppels Bryggeri med flera. Kommer inte att hinna prova allt jag vill på de fem timmarna men det hinner man ju aldrig på en ölfestival. Det viktigaste är som alltid att ha skoj.

För den intresserade finns det en del ölprovningar att boka in sig på. För egen del blir det ingen sådan utan jag satsar till 100% på att knalla omkring på verkstadsgolvet.

Innan tåget hem är tanken att hinna med en bit mat och ytterligare några bägare på De Klomp, det högst rankade (på Ratebeer) ölstället i stan. "Det är stabilt" som Doktor Alban sa, ja känslan säger att det kommer att bli en stabil lördag.

onsdag 25 mars 2015

Artikel om Dugges i dagens Dagens Industri

Det är glädjande att det numera skrivs om öl på alla möjliga ställen, det senaste exemplet är från idag. I den inte helt obekanta affärstidningen Dagens Industri stod det idag om Dugges Ale & Porterbryggeri, ett bryggeri som hängt med sedan 2005.



En del nytt fick jag lära mig, nämligen följande:

-Vid starten 2005 var Dugges det 16:e bryggeriet i Sverige, idag är antalet ungefär 140.

-Expansionen som skedde 2012 finansierades genom att grundaren Mikael Engström sålde andelar i företaget till vänner och bekanta. Idag är hans andel av kapitalet 20 % och hans andel av rösterna är 70 %. 

-Det nya bryggverket som köptes i Kina och tappningslinjen från en nedlagt vattenfabrik i Helsingborg kostade närmare 6 miljoner.

-2014 var omsättningen 15 Mkr och resultat efter finansnetto blev 80000 kronor.

-Företaget har sju heltidsanställda, två på halvtid och fyra timanställda.

-Dagens produktionskapacitet ligger på 500000 liter om året men den går att öka till 700000 liter.


För egen del har jag alltid uppskattat öl från Dugges, särskilt då deras mörkare skapelser. Det är kul att det rullar på bra och att företaget går med vinst. Fortsätt så!

tisdag 17 mars 2015

En italiensk vinnare, Baladin Xyauyu

Efter två års uppehåll var det den gångna helgen återigen dags för en klassisk grabbhelg på kompisens landställe norr om Uppsala. Man kan säga att rutinerna de sitter då alla känt varandra i 30 år eller så.



God mat, väldigt fint och för årstiden varmt väder, cigarr, kortspel, whisky samt lite promenerande i skogen var fina inslag under helgen. Självklart blev det även ett gäng öl, tänker inte nämna alla utan plocka ut några som var extra intressanta.



Det är lika bra att börja med helgens vinnare vilket lite överraskande var en italienare. Nog vet jag att det görs bra öl i Italien men denna var ändå lite av en överraskning, ölet i fråga var Baladin Xyauyu, årgång 2009. Ölet släpptes på Systembolaget i juni 2013 och kostade då 199 kronor.



Stilmässigt rör det sig om en Barley Wine som låg på stålfat i över två år innan det buteljerades. Väldigt söt med honung, torkad frukt, sherry, kola, vanilj och lite ek. Ölet var verkligen elegant, likörliknande och bjöd på värmande alkohol i avslutningen. Priset var högt men skulle ölet synas på Systembolaget igen så skulle jag inte tveka att slå till.

En flaska som jag köpte på Healthy & Spirits i San Francisco under förra årets besök är Allagash Interlude. Även det en intressant öl. Snudd på saftliknande då den var så lättdrucken och läskande. Frukt, röda bär, funk, fat och lite, lite karamell. Välgjord och sympatisk.



En annan Barley Wine som jag tyckte mycket om var Brooklyn Hand & Seal som fanns att köpa på Systembolaget tidigare i år. Ett öl som passade alldeles utmärkt att smutta på framför den öppna spisen. Karamell, mörka bär, lite bourbon och med värmande och lång eftersmak.



Det är sällan jag dricker cider men en sådan slank med till landet, närmare bestämt Ocean Golden Apple Cider som inte var så dum. Förstås mycket äpple i både doft och smak. Även lite ek och citrus. Söt men inte alls sliskig och med en lätt syrlig avslutning. Kan tänka mig att dricka en eller två av den på sommaren.


Det var det hela för denna gången. Som sagt, en skönt avslappnad helg var det. Precis som det ska vara då man är på landet.



måndag 9 mars 2015

Opppigårds/Amager Bridge IPA

Alla har vi bryggerier som vi följt lite extra under årens lopp. Två sådana för mig är Oppigårds Bryggeri och Amager Bryghus. Förstnämnda har länge varit bra på att göra välhumlade och drickvänliga öl. Under årens lopp har jag provat 45 olika öl från Oppigårds och de allra flesta har varit stabila eller bättre än så. Danska Amager Bryghus har gjort många olika öl i olika stilar, från humlebomber till fina svarta öl. Det allra mesta som de gjort under åren har varit riktigt bra även om det finns undantag. Amager Fruiticus Lambicus Red Current som gjordes till CBC 2013 är ett sådant undantag då det är en öl som jag inte minns med några varma känslor.



När två såpass duktiga bryggerier brygger ett samarbetsöl så kan man ju inte bli annat än nyfiken.  Oppigårds/Amager Bridge IPA är en som namnet avslöjar en IPA med alkoholhalten 7%. Ölet innehåller sex olika humlesorter och flaskorna buteljerades för någon vecka sedan, det är svårt att hitta så mycket färskare IPA på Systembolaget. När jag tänker efter så kommer jag på att det här året startat bra vad gäller färsk inhemsk IPA/DIPA på Systembolaget, tidigare har vi ju haft glädjen att dricka riktigt färsk sådan från Brewski i Helsingborg. Hoppas att det fortsätter så.

Doften var färsk och fin, mycket grapefrukt, en del mango, lite ananas och en viss maltighet. Smaken kändes balanserad med en lagom sötma och en härligt bitter avslutning. Mycket grapefrukt även i smaken liksom lite mango och hö. Tyckte mig även ana lite smak av "småkakor". Kroppen var runt medel och en lätt oljig känsla blev det på tungan.

Utan tvekan ett riktigt stabilt samarbete, jag blir inte förvånad över att ölet sålt riktigt bra på Systembolaget. Kan inte annat än hoppas på nya samarbeten i framtiden, färsk IPA är kul!

Betyget 4/5.