onsdag 31 december 2014

Ett snabbt besök på Brewers Beer Bar i Göteborg.

Igår besökte jag Göteborg över dagen. Det fanns inte mycket tid till att dricka en öl eller två men ett snabbt besök på Brewers Beer Bar hann jag i alla fall med. Brewers Beer Bar öppnade i slutet av maj och drivs av personer som även står bakom All In Brewing och Dugges Ale- och Porterbryggeri, bägge från Göteborg.

Direkt då baren öppnade klockan 16:00 klev jag upp för trappstegen och gick in själva bardelen som inte var särskilt stor. Efter att ha suttit ett tag fick jag även se restaurangdelen och ölprovarrummet som var stängda under mitt korta besök.



Servicen var vänlig och oklanderlig, det märktes direkt att ställets drivs av folk som är kunniga och intresserade av öl. På fat fanns det 14 olika öl, majoriteten var lokalproducerad i Göteborgsområdet. En flasklista fanns också men den glömde jag bort att titta i. Något som jag alltid tycker om är då ölen kan beställas i två storlekar, 20cl och 40cl gällde på Brewers Beer Bar.



Jag började med en helt ny öl, Dugges Fantastic. Det är en American Pale Ale på behagliga 5%. Ölet var verkligen färskt och väldigt drickbart. Fanns humle, mango, ananas och lite hö. Hyfsat bitter och skönt läskande. Hoppas stifta bekantskap med den igen.



Nästa öl blev en Brewski Didn´t We Saison? Brewski är ett nytt bryggeri beläget i Helsingborg. Även det ölet kändes fräscht. Välhumlad, ja en modern Saison. Fanns även citrus, gräs, parfym och lite jäst. Inget fel på den även om ölet från Dugges var lite bättre.



Sist men inte minst blev det ett glas All In Brewing RLGK 10517 Celebration Stout. Ölet bryggdes som en hyllning till Ronny (RLGK på Ratebeer) och hans 10517 ratings på Ratebeer. Hade jag fått en sådan hyllningsöl så hade jag varit mycket glad. Ölet var verkligen gott med mycket kaffe och vanilj. Kroppen var stor och munkänslan len. En härlig "dessertöl" skulle jag vilja kalla det. Fint komponerad och utan några som helst besvärande spår av alkoholen. (12%)

Mitt första besök på Brewers Beer Bar varade i bara 50 minuter, nästa gång hoppas jag på ett betydligt längre besök. Har hört att deras pizzor ska vara alldeles utmärkta, det är något som ska undersökas närmare vid nästa besök. 

Gott nytt år kära läsare!

måndag 29 december 2014

Blindprovning med tema "gissa ölstil"

Helgen innan jul bjöd Silenzi in på en bit god mat och dryck. Efter att vi hade ätit färdigt var vi (Eddan, Eirik och jag) redo för en smärre nervpärs i form av en blindprovning där vi skulle försöka gissa ölstil på de sex olika ölen som serverades. Ölen kunde vara både sådana som vi provat tidigare eller helt nya.

Det kan låta enkelt men är långtifrån det. Vi har blivit utsatta för liknande prövningar vid några tidigare tillfällen med inte alltför beundransvärda resultat. Läget var alltså lite "spänt" samtidigt som det är väldigt kul och lärorikt att försöka gissa vad det är i glaset.

Första ölet var den ingen som lyckades pricka in ölstilen på. Jag var inne på en Saison men det visade sig vara en Kölsch, nämligen Sundbyberg Halvlager, en öl som jag druckit några gånger tidigare.

På nästa öl gissade jag att det var en Belgian ale men det var en Saison, Ugly Duck/Kolding Brygglaug Hojsaison, en öl som jag tidigare inte druckit.

Tredje ölet trodde jag var en lättöl, var inne på rätt linje då det visade sig vara en lätt session IPA på 3.4%, i min värld är det en lättöl. Ölet i fråga var Monks Café Not For Sale Ale. Tyckte inte att det var en bra öl då den var blaskig och allmänt småtråkig.

Kvällens fjärde öl trodde jag var en IPA men det var en APA. Gissade inte rätt men var i alla fall i närheten. Ölet var De Molen Pale Ale Citra.

Att nästa öl var en "suröl" rådde det ingen tvekan om. Jag gissade helt enkelt på en Sour ale men det var inte riktigt rätt då ölet var en Siren Calypso Berliner Weisse - Calypso, alltså en Berliner Weisse. Ingen av oss kom att tänka på Berliner Weisse då vi drack ölet, i efterhand var det alldeles självklart att det var en sådan men då man sitter där och försöker gissa tycks hjärnan leka sina egna lekar.

Det sista ölet som var med på blindprovningen hade jag också svårt att placera, rostad med ganska mycket lakrits. Fanns även humle och ananas, men att det var en Black IPA lyckades jag aldrig sätta fingret på. Då Eddan sa att det var en sådan så fick jag allt skämmas lite.

Blindprovningen gick lite bättre än de tidigare gångerna men det är fortfarande svårt men som tidigare nämnt väldigt lärorikt och roligt. En sak är säker, det lär dröja innan jag vågar kalla mig för "ölkunnig" om det ens någonsin kommer att inträffa.


tisdag 23 december 2014

En god julmust

Tidigare år har jag av gammal vana nästan bara druckit Apotekarnes Julmust såhär i juletider, denna säsong har det bara blivit ett par glas av den. Anledningen till att det har förändrats är att utbudet av julmust tycks vara större i år än någonsin tidigare. (i alla fall under min livstid) Vem vill äta/dricka samma saker år efter år då det finns nya saker att prova?

För någon vecka sedan var jag och handlade på ICA Maxi i Barkarbystaden, på en av hyllorna noterade jag en julmust som jag aldrig tidigare sett, "Julmust från Norrland", producerad i Älvsbyn av Nyckel-Bryggerier.

En riktigt god julmust är det, smakar förstås som julmust men lite "vuxnare" jämfört med Apotekarnes Julmust. Kanske inbillning men jag tyckte inte att den var riktigt lika söt. En snygg sak var skummet som var tjockare än normalt och levde kvar lite extra. I all enkelhet en klart behaglig julmust.


Ok, ok, god jul till er kära läsare, ja även till andra också!



lördag 20 december 2014

Julöl 2014, del 4. Borns Svagdricka och Tallåsens Svagdricka.

Ibland måste man vidga sina vyer, som att prova ett par svagdrickor. Svagdricka är en jäst maltdryck med låg alkoholhalt. Den är sötad med sackarin. Förr i tiden var drycken väldigt populär och vanligt förekommande i hela landet, idag återstår det bara ett fåtal bryggerier som håller på med svagdricka. Ni som sett det fantastiska programmet Historieätarna på SVT har säkert noterat att svagdricka förekommer lite då och då. I höstens första avsnitt åts det salt sill kokt i svagdricka, det är nästan så att jag blir sugen på att prova den kombinationen, eller inte.



Cajsa Warg i Stockholm hittade jag Borns Svagdricka. Borns Bryggeri ligger i Alfta, Hälsingland. Deras svagdricka var mörkbrun med ett litet skum som försvann snabbt. Rejält söt med mörkt bröd, sirap, sackarin, en touch av torkad frukt och lite farinsocker. Lätt med noll bitterhet. Då jag inte hade druckit svagdricka på ett bra tag så var smaken först väldigt speciell och inte särskilt gott men efter ett tag växte det.

Jag har aldrig varit särskilt besatt av julen men den traditionella julmarknaden på Stortorget i Gamla stan besöker jag gärna år efter år. På marknaden lyckades jag i år hitta Tallåsens Svagdricka, bryggd av Helsinge Ångbryggeri efter recept av Svenskt mathantverk. Hade mycket tur då flaskan som jag köpte var den sista de hade.



Tallåsen Svagdricka var mörkbrun med ett litet skum. Söt men inte riktigt lika söt som Borns. Även här fanns det mörkt bröd, sackarin, lite sirap och torkad frukt. Tyckte mig även ana en touch av enbär.

Svagdricka är verkligen en ovanlig dryck trots att den har så gamla anor. Många av dagens rätter på julbordet skulle vara helt chanslösa i en ålderskamp mot svagdrickan. Tycker att det är en ok dryck. Om man vill ha något annat än läsk som dricka kan man med fördel prova svagdricka. Ni som druckit den i Ryssland populära drycken kvass kommer att känna igen vissa likheter med svagdricka.


söndag 14 december 2014

JUlöl 2014, del 3. Charlis Julefrid och Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt

Igår bjöd jag in grabbarna till den traditionella julölsprovningen. Som vanligt var det få öl från den "vanliga" hyllan på Systembolaget. Istället tycker jag att det är roligare att bjuda på öl från Systembolagets lokala sortiment, öl som köpts under resor och öl som legat och gosat sig förrådet i ett år eller två. 

Två öl som jag beställde från det lokala sortimentet i november är Charlis Julefrid och Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt.



Charlis Julefrid var långtifrån fantastisk men drickbar. Lätt syrlig med malt, karamell och något som påminde om "röda bär". Tämligen tunn och med en låg bitterhet. Kunde även ana vissa inslag av nötter.



Tyvärr kan jag inte skriva att Marbäcks Santa's Mörka Vinternatt var drickbar. Faktiskt riktigt hemsk. Syrlig, vattnig och sumpaktig. Med stor möda kunde lite lakrits och gräs anas. Känns som att kvalitetskontrollen hade fikarast eller något för en sådan öl borde inte skickas iväg till Systembolagets lokala sortiment. Undrar också över namnet, varför bland in ett ord på engelska?

Nä, öl från det lokala sortimentet håller verkligen blandad kvalitet, inget nytt under vintersolen.

lördag 6 december 2014

Julöl 2014, del 2. Liefmans Glühkriek, varm eller kall?

Något förvånade noterade jag häromdagen att jag aldrig skrivit några kommentarer om Liefmans Glühkriek, varken på bloggen eller privat. Det är ett julöl som hittat till Systembolaget under flera år. Det intressanta med ölet är att det på pappret som omsluter flaskan står att ölet med fördel kan serveras varmt, närmare bestämt 70 grader.



Kände att det inte fanns något annat att göra än att prova, dels ett kallt glas och ett med öl som var uppvärmt till ovanstående 70 grader.

Börjar med det kalla glaset, några noteringar:

-vätskan var grumlig
-doften och smaken var söt med tydliga inslag av körsbär
-tyckte mig även uppfatta smak av lingon
-en lätt kolsyra
-fanns en viss syrlighet

Det varma glaset, några noteringar:

-vätskan var klar, skummet mindre
-nästan ingen kolsyra
-inte riktigt lika söt, däremot med mer smak av alkohol
-kryddorna fick en mer framträdande roll

I det stora hela en ok öl även om jag tycker att den är sötsliskig och med kryddor som inte är mina största favoriter (kanel och ingefära). Den varma vätskan påminde en hel del om glögg, en dryck som jag aldrig lärt att uppskatta.

Som experiment en intressant jämförelse, undrar om det finns andra öl som kan värmas utan att de förstörs? Kan det vara läge att i vetenskapens syfte värma en "vanlig" öl för att se vad som kan tänkas ske? Någon som provat?


måndag 1 december 2014

Julöl 2014, del 1. Tre öl från S:t Eriks Bryggeri.

Måste börja med att erkänna att jag tar det här med julstress med ro, kan man bara planera lite är den så kallade "julstressen" en räkmacka.

Julöl är även det en sak som jag aldrig riktigt blivit uppeldad av. Vad är egentligen ett "julöl"? Precis som fallet varit de senaste åren har Systembolaget även i år så många olika julöl i en massa olika stilar att det är svårt att hänga med.



Hittills har jag köpt ett tiotal olika, samtliga nya för året. I helgen som var passade jag på att prova tre av årets julöl, samtliga från S:t Eriks Bryggeri beläget i Arlandastad.



Började med att prova S:t Eriks Winter Session IPA. Ölet har en alkoholhalt på 4,1%, något som märks i ölets kropp då den kändes tunn. Ganska söt med inslag av gräs, citrus och karamell. Kunde även känna en lätt maltighet liksom svaga toner av kåda. Humligheten var inte överdrivet stor. Lättdrucken och inte dålig på något sätt men inte så spännande.

Måste säga att jag är värdelös på att ge öltips till julmaten då jag för egen del alltid föredragit att dricka vatten till mat, öl dricker jag hellre före och efter maten då jag fullt ut kan koncentrera mig på drycken.



S:t Eriks & Mathias Dahlgen Winter DIPA var av förklarliga skäl beväpnad med lite mera tryck. Humle, grapefrukt, lite ananas samt en lätt touch av karamell. Tyvärr även spår av såpa vilket drog ned siffrorna. Tycker även att alkoholen slog igenom på slutet. Som helhet en intressantare öl än förstnämnda.



Sist men inte minst dracks en S:t Eriks Orange Imperial Porter. Ganska mycket mörk choklad, rostad malt, lätt ton av kaffe liksom små, små toner av apelsin. Munkänslan var medel och ölet var åt det krämiga hållet. Tycker att den var den bästa av de tre.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att alla tre ölen var drickbara och ok men det stora lyftet kom aldrig. Det är ungefär så jag brukar uppleva de allra flesta ölen från S:t Eriks Bryggeri.