Mitt sällskap började vistelsen i Malmö väldigt traditionellt med att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita. (beläget på samma gata som Malmö Brygghus, Bergsgatan) Vet inte hur många gånger jag nämnt att det är det bästa gyrosstället i Sverige, har tappat räkningen. Vissa saker tål i alla fall att upprepas år efter år.
Mätta och belåtna knallade vi mot Radisson, ett hotell som jag stiftat bekantskap med rätt många gånger nu, första gången var redan 2003. Innan vi checkade in passade vi på att ta dagens första lilla påfyllning av vätska på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, ett stycke Bishops Arms som jag tycker tillhör en av kedjans bästa.
Hade noterat att de några dagar tidigare kopplat på öl från det nya skånska bryggeriet, Remmarlöv Gårdsbryggeri beläget i Eslöv. (det är dags för Sveriges bryggerier att uppdatera sin karta över aktiva svenska bryggerier) Remmarlöv The Crimson Red Ale var ölet som fanns på fat. Ölet var mjukt och fint drickbart. Balanserad med kola, torkad frukt, lite citrus och förstås en del malt. Lite lustigt var det att då jag satt med glaset klev Hampus Olofsson in genom dörren, bryggare på just Remmarlöv Gårdsbryggeri. Ibland är världen bra liten. En stabil början vill jag hävda, ja det ska bli kul att följa bryggeriet och se vad de kan tänkas hitta på i fortsättningen. Värt att lägga på minnet att deras basutbud, nämnda The Crimson Red Ale tillsammans med The Holley Blonde Ale och The Jeenius IPA kommer att kunna beställas till landets samtliga Systembolag från och med 2:a januari 2015 via Systembolagets hemsida. Ölen kommer även att finnas på hyllorna i några butiker i Skåne, bland annat Hansa i Malmö.
Innan Biskopen lämnades provades även Brekeriet d'Agge. Det är en suris där de finurliga pågarna hos Brekeriet tillsatt krusbär i ölet. Ölet var speciellt, även för att komma från Brekeriet. Syrligheten ökade ju varmare vätskan blev, krusbär kunde anas liksom funk, hö, en touch citrus och något som påminde en aning om grön paprika. Udda och rätt lattjo.
Klockan 15 skulle festligheterna på Malmö Brygghus börja så det fanns inget annat att göra än att gå till hotellet och checka in. En kortare vilostund hanns med innan vi ivrigt knallade iväg till Malmö brygghus, en bensträckare som tog ungefär 23 minuter från hotellet.
Väl framme vid brygghuset gick vi upp för trapporna till maltsalen där festligheterna hade startat. Åtta öl på fat erbjöds liksom några på flaska. Fem av fatölen var nya för mig, Malmö Alpha Beach var den av de nya som jag tyckte mest om.
Den var färsk och frisk med mycket humle, citrustoner och ananas. Bitterheten var påtaglig men inte överdriven, helt enkelt en skön öl att sitta och njuta av. Jubileumsportern Malmö 4 fanns redan på ölmässan i Nacka i september men tyckte att den nu var aningen godare, kanske blir den ännu bättre med ytterligare lagring? Det är alltid lika intressant att följa hur en öl utvecklas.
Något som gav festligheterna en extra dimension var den sköna stämningen, inte blev det sämre av att jag kände ganska många av de andra gästerna. Som alltid så hinns det inte med att prata med alla, ja det är som det är med den saken. Plockmat bars också in så det gick verkligen ingen nöd på oss gäster.
När stämningen var hög och vi alla var nöjda och glada rullades nästa överraskning in, ett fat med körsbärsöl, Malmö Bischo. Vet inte om det var munterheten som gjorde det men spontant sa jag till grabbarna att det är det godaste ölet som Malmö Brygghus hittills skapat. En synnerligen sympatisk öl som var rejält syrlig och hade massor av körsbär. Väldigt, väldigt uppfriskande och bara så bra! En viss pappa Balder var först framme och fick det första glaset, undrar vad oddset var på det?
Klockan 18 fick allmänheten tillträde till festligheterna och det fylldes på med mera folk. Det lokala bandet Alabama Moonshine Co började spela. Vi kände att vi även ville besöka ett par andra ställen när vi ändå var i stan men några öl till från Malmö Brygghus ville vi prova.
En av dessa var Malmö Fruit Break, en öl med tillsatt durianfrukt. Vem kommer ens på en sådan idé? Vilka lirare! Durianfrukten har som många säkert vet en mycket speciell lukt. Detsamma kan sägas om ölet, särskilt då vätskan rördes runt. Det luktade faktiskt lite "äggmök". Smaken var betydligt bättre än lukten, frisk med citrus, funk och hö. En mycket speciell öl som kändes som natt och dag.
Tänk om alla fyraårskalas kunde vara som Malmö Brygghus? Jag kan inte nog tacka för generositeten och det väl utförda arrangemanget. Ett kalas som jag kommer att minnas länge.
Kvällen var ännu inte över, från Malmö Brygghus är det inte långt att gå till Beer Ditch, ett ställe som öppnade i somras. Besökte stället för första gången i juli i år och blev då direkt förtjust. Då kunde man sitta utomhus nu var det av förklarliga skäl inomhus som gällde. Måste säga att jag gillar Beer Ditch, det bästa med stället förutom alla goda ölen som hela tiden ändras är den härliga sköna familjära stämningen. Ett ställe som tidigare fanns i Köpenhamn, Plan B, är ett av få andra ställen som haft samma känsla även om jag rankar Beer Ditch högre. Publiken på Beer Ditch kändes relativt ung, en del satt till och med och virkade. Har aldrig sett någon göra det på Akkurat i Stockholm.
På fat fanns en Raasted Inkognito Stout anno 2011, självklart provades en sådan. Ölet var sött och lent med lätta rostade toner, vanilj, lakrits och kola. En trevlig sak att sitta och smutta på samtidigt som det lyssnades på livebandet Urban Ninjas som spelade kvällen till ära. Beer Ditch är ett relativt litet ställe, under vårt besök var det mer eller mindre fullsatt. Det är kul att se att folk hittar dit och att det rullar på. Skulle väldigt gärna kunna besöka ett liknande ställe i Stockholm, så synd att inget finns.
Vid det här laget började vi känna och nöjda och belåtna, det var dags att vandra tillbaka mot hotellet och se om kvällen kunde bjuda på ytterligare något kul. Ett snabbstopp på en stor amerikansk hamburgerkedja blev det (ja det är lika pinsamt varje gång det sker). Några i sällskapet var nöjda så de valde att ta kväll, själv var jag inte riktigt där ännu så jag valde att gå till Hamnmästaren där några andra stockholmare satt och filosoferade. Hamnmästaren är även det ett bra ställe, lite spännande är det att se vilka som kan tänkas ta över det nu när stället är till salu.
Som vanligt hade de en hel del intressant på både fat och flaska. Malmö Veneta liksom Brekeriet Sorbré var bägge två behagliga och med en hel del karaktär även om jag personligen inte tycker att de är de godaste ölen som de respektive bryggerierna har producerat.
En flaska Mission Dark Seas Imperial Stout satt som ett smäck, det var tur att jag fick hjälp med att dricka den. Vill minnas att den hade trevliga toner av värmande alkohol.
Innan hotellet äntrades stannades det till vid grillen utanför Malmö Centralstation, även det är lite av en tradition. En sista sängfösare blev det på rummet innan det var hög tid att släcka lampan vid halvfyratiden på morgonen.
En härlig lördag det var det verkligen. Malmö blir bara bättre och bättre som öldestination, saken blir inte sämre av att det är lugnare och framförallt billigare än i Stockholm. Med den allra största säkerheten kommer jag att återkomma många gånger till.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar