fredag 1 november 2013

Sista MD80-flighten och Mikkeller & Friends

Förra lördagen var en historisk dag, i alla fall för oss som har koll på det svenska flyget, i synnerhet då SAS. Tidigare i maj i år meddelade SAS att på lördag 26/10 kommer den sista reguljära flighten med den klassiska McDonnell Douglas MD-80 att ske. Direkt när jag hörde det bokades en biljett till Köpenhamn, något som visade sig vara klokt då flighten sålde slut på en timma eller så. Bland annat var det ett flygforum som bokade 119 av 150 stolarna. Vissa av de entusiasterna hade betalat närmare 10000 per skaft för att flyga med den sista reguljära flighten liksom den absolut sista chartrade flighten med samma maskin till Oslo. Kan man annat än älska alla dessa nördar?


För en gammal flygnörd som mig var det med vemod som jag satte mig tillrätta ombord, som tur är var den sista flighten minnesvärd, piloten bjöd på en del extra, bland annat en takeoff som var brantare än normalt, riktigt härligt med andra ord. Tack till MD80 för alla fina flighter, må Nora Viking som det åktes med få en behaglig tillvaro på SAS flygmuseum på Gardermoen utanför Oslo. Tack också till besättningen för ett mycket trevlig flight, om än med en stor gnutta vemod. För den intresserade filmade jag både den sista starten från Arlanda och den sista landningen på Kastrup.

När jag ändå hade en biljett ner till Köpenhamn var det lika bra att stanna en natt för lite öldrickande. Några vänner från Uppsala och Stockholm slog följe liksom KP med fru liksom Blafa innan han senare på kvällen skulle jobba i baren på Mikkeller & Friends. Jag gillar Danmark, i Sverige kör vi after work men där kör man before work. Snacka om diametral skillnad.

Vi började med ett kortare besök på Mikkeller Bar på Viktoriagade. Det är ställe som alltid måste besökas då man befinner sig i Köpenhamn. Tre öl hanns med, av dessa var Alpha State Bitter Love en ny bekantskap, första gången jag drack något från det bryggeriet. Det handlade om en behagligt lättdrucken öl som ändå hade en del karaktär. Brittisk men modern, sådant är ju alltid rätt trevligt.

Efter Mikkeller Bar väntade en tämligen snabbt besök på Fermentoren, ett ställe som jag inte brukar besöka precis varje gång jag är i Köpenhamn. Det är ett skönt och avslappnat ställe, känns nästan som ett vardagsrum. Ett tjugotal fatöl har de liksom ett gäng flasköl. Bland fatölen utmärkte sig Aecht Schlenkerla Raucbier Urbock allra mest, det är verkligen ett härligt rököl som jag alltid skulle kunna ha hemma. Så balanserad och smakrik att man bara kan garva åt det hela.


Runt 10 minuter från Fermentoren ligger Ølbutikken, självklart blev det ett besök även där. Kanske är det ett I-landsproblem men precis under tidgare besök de senaste två åren har utbudet blivit sämre, många av hyllorna var tämligen tomma. Får se hur det blir med de nya ägarna, en förändring tycks bli att utbudet av dansk kvalitetsöl kommer att öka. Några flaskor hamnade i alla fall i godispåsen.


Mer godis som hamnade i påsen inhandlades i Mikkeller & Friends Bottle Shop, deras utbud är betydligt intressantare och bättre just nu. Resten av kvällen tillbringades sedan på Mikkeller & Friends, ett ställe som man inte kan annat än älska. 40 olika fatöl liksom ett mycket fint utbud av flasköl.


Som bilden visar hade de en mängd olika suröl på fat, bland annat två Cantillon. Jag passade på att dricka ett par gamla favoriter liksom några nya. Bland de nya utmärkte sig Mikkeller SpontanDoubleBlackCurrant allra mest, jag tyckte verkligen om det ölet, men då gillar jag också svarta vinbär. Det är få öl i Mikkellers Spontanserie som verkligen smakar så mycket bär som nämnda öl. Tyvärr kan det samma inte sägas om Spontanmandarin, den smakade mest brödsmulor och annat konstigt. Inte så bra för att vara ärlig.



En riktigt bra kväll med utsökt service var det (som alltid). Det är ytterst sällan som man på samma kväll provar fem nya öl från Mikkeller liksom två nya från inte helt okända Three Floyds, senast det hände var i maj, förstås i Köpenhamn också då. 


Nästa garanterade besök till Köpenhamn blir maj nästa år, CBC såklart. Det spektaklet vill man ju inte vila, inte ens ett benbrott kan stoppa mig. Möjligtvis ett kärnvapenkrig, ja möjligtvis. Fast känner jag mig själv rätt lär det säkert bli ett besök innan dess då det ändå är rätt långt till maj. Köpenhamn är en stad som det inte går att få nog av.



Inga kommentarer: