torsdag 30 augusti 2012

Blindprovning i lördags

I lördags var Eddan, Eirik och jag hemma hos Silenzi för en blindprovning av fem olika öl. Som vanligt lärorikt och inte alldeles enkelt. Huvudgrejen var att gissa ölstil, bonus var om man kunde sätta exakt vilket öl det rörde sig om, det sistnämnda fick jag noll rätt på. Däremot lyckades jag sätta tre stilar rätt, även det där med ölstil kan ju alltid diskuteras, skillnaderna är ju hårfina. På De Molen Man & Macht gissade jag porter fast det är en stout. För övrigt en udda stout på enbart 3,9%. Doften var svag liksom smaken, inte alltför imponerande. De fem ölen som provades var dessa:



Efter blindprovningen var det dags att äta tre olika sorters hemgjorda korvar vilka alla var väldigt goda men allra godast var den som var smaksatt med bland annat parmesanost, verkligen en njutning. Till maten dracks några svenska öl som jag beställt via Systembolagets e-beställning av lokala produkter, Helsingborgs Witbier, Charlis Ipalla och Kallholmen Levande Lager. Alla tre upplevde jag som helt ok, Helsingborgs Witbier var den godaste av de tre. Fint törstsläckande och med de typiska inslagen av citrus och koriander. Det hittills godaste ölet från Helsingborgs Bryggeri som jag haft äran att få inmundiga.



Ett par italienare blev det också, tidigare hade jag druckit Amiata Contessa från Birra Amiata. Nu klippte vi Amiata Bastarda Rossa och Amiata Caronte. Tyvärr höll ingen av de två samma klass som Contessa, särskilt Caronte var oväntat svag, ja snudd på blaskig. Tur att flaskorna var delningsobjekt och inget som jag köpte ensam.



En annan besvikelse som köptes på Systembolaget i maj var Amager POP!. Tung och jobbig att dricka, ingen elegans och balans alls. Tydlig karaktär av fatlagring, torra nötter och vinös. Nja, de senaste fatlagrade ölen från annars stabila Amager Bryghus har inte riktigt imponerat på mig.

Från den senaste resan till USA hade jag med mig ett par öl, Flying Dog Imperial IPA - El Dorado Single Hop. Vad jag vet var det första gången som jag smakade ett öl med El Dorado-humle. Doften var ganska försiktig, inte så humlig som förväntat. (flaskan var väldigt färsk). Smaken var åt det örtiga hållet med malt och spår av jord. Inte direkt fruktig. Rejäl beska och en lång eftersmak. Nja, inte det godaste från Flying Dog men helt klart duglig.



Berliner Weisse drickes verkligen inte ofta, alltså var det roligt att presentera en Full Sailers Brewers Share Berliner Weisse från Hood River i Oregon. Tyckte att ölet hade drag av "Pommac" i doften. Inte så mycket "simbassäng" varken i doften eller smaken som jag brukar förknippa med en Berliner Weisse. Syrlig men inget extremt. Dock en helt ok öl som kändes uppfriskande.



Eirik var nyligen i Bulgarien, självklart hade han med sig några öl därifrån som vi andra med stor förtjusning och iver såg fram emot att på prova. Zagorka Special var en ordinär och trist Pale Lager utan mycket karaktär, ja ölet smakade faktiskt nästan ingenting. Inga obehagligheter men synnerligen intetsägande. Öl för folk som normalt inte gillar smaken av öl, vad vet jag?



Kvällens sista öl visade sig vara ytterst spektakulär, Zagorka Fusion with grapes. En blaskig lager med lite vita vindruvor, vad kan gå fel? Ölet doftade inte utan det luktade "gamla strumpor". Färgen var förmodligen det ljusaste jag någonsin sätt. Smaken söt och tunn med en viss känsla av Radler med Sprite, fast inte alls lika stabil som tyskarna. Vad säger man, en härlig upplevelse helt klart.



Kvällens bästa kommentar kom från Eddan angående att Eirik inte har någon musiksmak. Detta sades då vi andra till fullo njöt av Touch Me med Samantha Fox samtidigt som vi drömde om svunna dekolletage.


fredag 24 augusti 2012

En väldigt udda öl

För drygt tre veckor sedan såg jag en flaska på Whole Foods Market i Bowery som jag inte kände igen, hit eller miss, ingen aning men ett köp det blev det. Jag pratar om Dogfish Head Tweason’Ale. En speciell egenskap med ölet är att det är glutenfritt, måste vara det första sådana som jag druckit.



Färgen var klar, guldaktig med ett vitt skum som lade sig snabbt. Till en början doftade det mest söta jordgubbar, artificiella sådana. Efter ett tag blev doften av jordgubbar svagare men istället kröp det fram toner av malt och lite honung. Först var doften ok men sedan dog den ut.

Smaken var väldigt udda. En blandning av parfym, lite jordgubbar, tuggummi (typ Jenka för er som minns den), plast och en lätt syrlighet. Väldigt tunn munkänsla, ja nästan åt det vattniga hållet. Ja, mer än så finns det inte att tillägga.

Betyg? Inte värd att frakta över Atlanten utan istället ett stycke öl som man kan dela med några på ett hotellrum och några minuter senare prova nästa öl. Priset för flaskan var 2.95 USD.

onsdag 22 augusti 2012

Beställning nummer två

Jag lär inte vara ensam om att gilla möjligheten att beställa lokalproducerade drycker till vilken Systembolagsbutik man vill. Hämtade precis ut beställning nummer två, 30 flaskor beställdes men en blev makulerad och tre stycken hade ännu inte anlänt. Dock fick jag med mig ett gäng intressanta pjäser, öl från Helsingborg, Lund, Grebbestad, Eskilstuna, Skellefteå m m. Undrar vilken som är godast?

måndag 20 augusti 2012

Tre gånger trekommafem från Slottskällans Bryggeri



I juli då jag besökte Uppsala för att få i mig några öl passade jag förstås på att besöka en ICA-butik för att se vad de hade för öl på hyllan. Javisst, det fanns några från Slottskällans Bryggeri som jag inte hade druckit tidigare, Slottskällans Vit 3,5%, Slottskällans Nordic 3,5% samt Slottskällans Uppsala 3,5%.



Några korta kommentarer om de tre ölen, först Nordic:



Lite lustigt kanske men jag tyckte att denna version på 3,5% var godare än den "vanliga" på 4,5%. Skummet var fluffigt och behagade att hänga kvar en stund. Doften bjöd på malt, citrus. En hel del bubblor och kolsyra, beskan var distinkt. Citrus, kanske även lite apelsin samt malt och bröd. Stabil "trekommafemma."

3.2/5



Slottskällans Vit tyckte jag var ännu snäppet godare än Nordic. En hel del skumbanan både i doften och smaken. Även citrus, lite kryddor och en lätt syrlighet. Lätt kropp. Skönt drickbar i all sin enkelhet. Vore helt klart fint att ha denna öl i en butik i Stockholm.

3.3/5



Slottskällans Uppsala tyckte jag tyvärr inte om. Tunn med smak av malt, gräs, metall och något som påminde om "jord". Tråkig och intetsägande, sorry.

2/5

Jakten den får helt klart fortsätta, vilken är Sveriges godaste trekommafemma?

torsdag 16 augusti 2012

Girardin Faro

Igår kom den beklagliga nyheten att Jan Girardin, mannen bakom Brouwerij Girardin nyligen avlidit i en ålder av 55. Förstås alltid lika tråkigt att läsa sådana nyheter. Igår hann jag inte men idag kändes det rätt att rota fram en flaska Girardin Faro som en liten hyllning. Flaskan är av årsmodell 2010 och den köptes på Ølbutikken i Köpenhamn för ett par år sedan.

Faro är verkligen en ovanlig typ av lambik. På Ratebeer finns det endast 15 stycken "levande" sorter av ölet, av dem hade jag druckit fyra. Girardin Faro blir alltså mitt livs Faro nummer fem. Faro är typ av lambik som är sötad med kandisocker eller bränt socker. Faro var förr en mycket populär typ av lambik i Bryssel med omnejd. Det var förr en vanlig syn (har man tur kan man fortfarande se någon göra det) att se gäster krossa socker som sedan blandades i ölet, syftet med det var att göra ölet mer lättdrucket.

Ölet var lätt disigt, kopparfärgat med ett litet skum som dock var kvar länge. Doften var mild, jäst, lite toner av ek och aningen frukt. Inte alls syrligt.

Smaken var helt klart söt, men inte sockersött. Aningen vinäger, ek och en citrusbeska. Lätta vibbar av lambik, men förstås en helt annan sorts smak jämfört med en gueuze, inte alls samma syrlighet. Tyckte mig även ana en lätt kryddighet, men kan inte riktigt beskriva den smaken.

Ingen makalös öl men helt klart duglig.

3.3/5

Bara att hoppas att bryggeriet trots allt lever vidare, ju fler riktigt stabila lambikbryggerier det finns desto bättre är det för mänskligheten.

tisdag 14 augusti 2012

Ölshopping i New York



Då jag bara hade en normal kabinväska med mig till New York visste jag redan på förhand att det inte skulle bli så mycket ölshopping, dock är det fint att veta inför nästa besök vilka butiker man framförallt skall sikta in sig på. Eller butiker och butiker, jag besökte bara två stycken. Högst rankade enligt Ratebeer så förmodligen handlar det om de bästa butikerna.

Båda två ligger i närheten av varandra nere vid Litte Italy/Chinatown, New Beer Distributors och Whole Foods Market - Bowery.



New Beer Distributors ser inte mycket ut för världen från utsidan då det mest påminner om en lagerlokal men som vanligt är det insidan som räknas och insida de har de. Runt 1000 olika sorter och vänlig service där man ostört kan gå omkring bland hyllorna utan att bli attackerad av någon anställd med de vanliga löjliga frågorna om hur läget är med mera. Många olika öl från Europa, även några från Sverige men tyngdpunkten var på inhemsk öl. Enormt utbud, men inga direkta rariteter vad jag hann se.



Det var inga problem att bryta ett sexpack och bland som man ville, verkligen bra. Så var det inte på Whole Foods Market, utan där var man tvungen att köpa hela fyrpack eller sexpack. (om ölen var paketerade på det sättet)

Whole Foods Market är en mer seriös matkedja som har en utomordentligt bra ölavdelning, men de når av naturliga orsaker inte upp till New Beer Distributors. Bägge ställena är förstås värda ett besök. Jag längtar redan till mitt nästa besök då jag ska se till att ha mer utrymme och tid, att stressa igenom den ena ölhyllan efter den andra är inte skoj.



Något knäckande är det att se ett sexpack Oscar Blues Dales Pale Ale för 12 dollar, det är billigare än vad en burk kostar på krogen i Stockholm. Ja priserna var förstås i de flesta fallen rejält mycket lägre jämfört med Sverige.



12 flaskor för mindre än 500 sek fick jag plats med, hade gärna köpt 122 flaskor men men....


söndag 12 augusti 2012

Heartland Brewery, New York

Ett ställe som låg nära hotellet och passerades några gånger i New York var Heartland Brewery and Chophouse - 43rd St, varför inte ta en titt på insidan blev min naturliga tanke? Sagt och gjort blev det ett kortare besök under den sista kvällen i New York. Anledningen till att besöket blev kort var att det redan var kvällens sista beställning då vi klampade in, trots det lyckades jag beställa en flight med åtta olika egna öl från Heartland. 13.95 USD kostade brickan, ölen var på ungefär 15 cl.

Som vanligt då bryggeripubar besökes (fast de bryggde inte på plats) höll ölen blandad kvalitet. Några av dem, Heartland Indian River Light och Heartland Harvest Wheat var direkt tråkiga då de inte smakade mycket. Många av de andra ölen var neutrala och drickbara men inget särskilt.

Ställets ära räddades föga förvånande av Heartland India Pale Ale vilket var en hygglig IPA med en del citrus, grape och gräs. Godaste ölet var Heartland Farmer Jons Oatmeal Stout. Inte så rostad men däremot choklad och kaffe. Krämig munkänsla. Skulle med all sannolikhet passat bra till en bit chokladkaka eller något dylikt.

Vet inte riktigt vad jag skall tycka om stället, servicen var inte direkt vänlig utan stressad och lätt "burdus". Trots det blev jag kallad "buddy". Då var tanken: "jaja, du ska få dricks men min kompis det är du inte!"

Är man i närheten kan det vara värt ett besök, men har man ont om tid bör krutet läggas på andra ställen i New York.

Senare på kvällen, eller natt var det redan fick själen tröst med att förmodligen fått uppleva den godaste Black IPA:n hittills, Firestone Walker Wookey Jack Black Rye IPA. Verkligen en skön pjäs med en fin balaserad humlighet. Fanns även en touch av rök. Inte extrem men väldigt njutbar, toppenöl!

fredag 10 augusti 2012

Rattle N Hum, New York

Rattle N Hum är ett ställe som jag hade hög prioritet på att besöka under den korta vistelsen i New York häromveckan. Baren ligger i närheten av The Ginger Man i Midtown Manhattan.

Under besöket var det Great Divide Takeover, passade förstås på att prova några nya öl från det fina bryggeriet. Denver Pale Ale, Claymore Scotch Ale samt Samurai. Av dessa tyckte jag mest om Claymore Scotch Ale, de andra två var rätt intetsägande enligt min mening. Provade även ett par gamla godingar som fanns på fat, Hercules DIPA och Yeti Imperial Stout. Särskilt förstnämnda är ju en helt makalös manick, ack så god öl!

Precis som på The Ginger Man gick det fint att beställa flights, 4 öl för 10 USD. Det vara bara att välja fritt från de olika fatölen. (runt 40 olika hade de). Jag beställde två stycken brickor. Six Point Otis och Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA tyckte jag tillhörde toppen av de beställda ölen.

Mer eller mindre fullsatt var det en tisdagkväll i juli, skönt ställe med en trevlig atmosfär. Tvingades jag välja mellan The Ginger Man och Rattle N Hum skulle jag nog trots allt ranka Ginger Man aningen högre, mycket tackvare att det var svalare hos dem (effektiv AC kan man lugnt säga), dessutom ett större utbud av öl vilket förstås alltid är ett plus, särskilt då det handlar om väldigt bra öl i de flesta fallen.

Åh, jag vill tillbaka och botanisera mer seriöst bland ölen hos både The Ginger Man och Rattle N Hum.

söndag 5 augusti 2012

The Ginger Man New York


I måndags dundrade jag iväg till New York för ett kortare besök på fyra dagar, tidigare har jag besökt den intressanta staden år 2000 och 2004, men på den tiden visste jag knappt vad amerikansk öl var för något. Denna gång hade jag lite bättre koll på läget, dock var inte resan en resa med bara fokus på öl men en del hanns i alla fall. Tidsskillnaden är sex timmar mellan Sverige och New York, så när The Ginger Man besöktes på måndagskvällen var det redan tisdag i Sverige, det blev alltså inget längre besök.



Något som jag verkligen gillar med barer i USA är att man kan beställa "flights", dvs en bricka med smakprover. 13 dollar för fyra smakprover på 0,13 dl. 70 olika fatöl fanns det att välja mellan. Vidare har The Ginger Man ungefär 160 olika flasköl, även en hel del whisky för den som råkar vara intresserad av det. Av naturliga orsaker fokuserade jag på inhemska öl, gärna från bryggerier som jag tidigare knappt hört talas om. Smidigt att själv på en lapp skriva vilka öl man ville ha. Min första och enda flight för kvällen innehöll dessa öl:

Ithaca Nut Brown (Ithica Beer Company, New York)
AleSmith Anvil ESB  (AleSmith Brewing Company, San Diego)
Kuhnhenn American IPA (Kuhnhenn Brewing, Michigan)
Two Brothers The Bitter End Pale Ale (Two Brothers Brewing Company, Illinois)



Av ovanstående var Ithica och Two Brothers för mig nya bryggerier. Godaste ölet var Kuhnhenn American IPA, helt klart en IPA i den högre divisionen, 4.1/5 gav jag på Ratebeer.

Passade även på att dricka Flying Dogs relativt nya Underdog Atlantic Lager, det var en helt ok Premium Lager men inget som jag känner att jag måste pimpla i mig igen.Finns ju så mycket annat att prova därute.

En flaska som jag direkt blev intresserad av var Hanssens Experimental Raspberry, en sådan gick lös på 20 USD. Värt varenda cent ty det handlade om en väldigt god fruktlambic. Härligt syrlig med sköna toner av hallon. Vore fint att hitta det ölet i Europa.



Efter det ölet började John Blund verkligen banka på uppmärksamhet, men han fick ge sig till tåls ytterligare en stund för Wandering Star Bert’s Disqualified Imperial Stout ville jag inte missa. Wandering Star Craft Brewery kommer från Massachusetts. Väldigt trevligt öl, inte vråltung på något sätt men sådär skönt njutbar och sippvänlig som en riktigt välgjort Imperial Stout kan vara.

Ett besök på The Ginger Man kan jag verkligen rekommendera, stället ligger i Midtown Manhattan inte många minuter från Macys varuhus för den som känner till det stället.

Mer eller mindre fullsatt var det, så egentligen var det tveksamt om de överhuvudtaget hade tid att servera flights under "peak hours" (något som även nämndes i kvällens öllista). Bra service, härligt atmosfär och framförallt en väl fungerande luftkonditionering vilket förstås är skönt i den varma och fuktiga sommaren i NYC.



Det är få ställen som har en så uppdaterad hemsida som The Ginger Man, mer eller mindre i realtid. Även en uppdaterad pappersöllista varje dag. Tummen upp för det även om det sistnämnda kanske inte är helt optimalt rent miljömässigt.

The Ginger Man hamnar högt upp på min lista över besökta barer, helt klart ett ställe av yppersta klass.