söndag 29 juli 2012

Onsdagsprovning på Basunen

I onsdags var vi ett litet gäng som hade samlats på Basunen för att i första hand dricka några öl från Lost Abbey. Innan den provningen fick vi äran att ännu en gång  äta Basunens legendariska hamburgare, de är verkligen enastående goda. En lugn kväll utan några som helst skandaler blev det.

Jag passade på att prova några klunkar Sofiero Guld 7,5%, det är något som jag inte behöver göra igen. Dock var ölet aningen "godare" än vanliga Sofiero Original.Ett annat pajasöl som provades var Finkbräu Pils 2,1% . Ölet var varken gott eller äckligt, problemet var att det i princip inte smakade något överhuvudtaget.

Fem olika öl från Lost Abbey provades, nya för mig var Lost Abbey Lost & Found, Lost Abbey Carnevale och Lost Abbey Deliverance.

Av dem var den sistnämnda, Deliverance klart godast. Verkligen en härlig öl med en massa spännande dofter och smaker. Bland annat portvin, frukt och lakrits. Ytterst njutbar.

Lost & Found var helt ok den med men inget häpnadsväckande. Munkänslan var förvånansvärt tunn med kola, farinsocker och torkad frukt.

Carnevale är en god Saison, en hel del peppar både i doften och smaken. Även citrus, brett, ek, bröd och kryddor. Uppfriskande och fint drickbar.

Den lugna kvällen avslutades med en flaska Fantôme Santé-14!. En hel del peppar även i den liksom hö, citrus, malt, jäst och aprikos. Lättdrucken med en behaglig lätt syrlighet. Avslutningen var torr.





lördag 28 juli 2012

Ett oväntat fynd

Tidigare i veckan besökte jag Gällnö som ligger i Stockholms mellersta skärgård. Jag visste att det fanns en Handelsbod och ett café därute, men inte att det även fanns en bar. Ibland blir man helt klart överraskad, bra öl hade de också, t o m en rackare som jag inte druckit tidigare, Dugges Avenyn Ale.

En tur till skärgården är aldrig en dum gärning, ännu bättre blir det om man kan njuta en kall öl i all enkelhet. Ett besök rekommenderas.



fredag 27 juli 2012

O’Connor’s, Uppsala

Efter ölprovningen förra lördagen begav sig Johan, Matt och jag till O’Connor’s, ett ställe som jag hört en hel del om. Det var verkligen läge för ett besök kan man lugnt säga.



O’Connor’s har en typisk mörk inredning men en relativt lång bardel. Något som jag aldrig varit med om tidigare är en separat bardel för "ölnördar" och annat löst folk, eller närmare bestämt ett ölförrådt dit man själv kunde gå in för att botanisera bland flaskorna. (fast det är förstås artigt att be om lov innan man klampar in, vilket nog är kutym skulle jag tro)



En lördag i juli är lite av lågsäsong i Uppsala, något som märktes på utbudet, särskilt då bland fatölen. Det bekom mig inte det minsta för det första ölet ur förrådet som vi delade på var en Hantverksbryggeriet Baronen 2008, ett öl som jag letat efter i några år nu utan att finna. Det är verkligen en suveränt god svensk Barley Wine, kanske den godaste? Härligt söt med en fin kropp. Skulle älska att dricka en sådan på vintern framför en sprakande brasa.



Dark Horse Crooked Tree IPA var en duglig öl för att inte tala om Alchemist Heady Topper. Sistnämnda är verkligen högst njutbar. Härligt humlig och inte sådär våldsamt bitter utan ändå rätt balanserad. En DIPA som tillhör den högsta divisionen.



Nu när jag skriver dessa rader inser jag att det var inga dussinöl som dracks, inte för att det brukar vara det heller. Nästa pjäs var Nøgne Ø Imperial Stout Cognac Barrel, också det en rackare som jag aldrig sett tidigare men gärna velat få tag på. Kanske inte riktigt lika god som vanliga Nøgne Ø Imperial Stout men ändå väldigt bra öl. Skulle inte tveka en sekund att prova det ölet igen, inte en sekund!



De Molen Haver & Gort var bra med tydliga spår av whisky men det fattades något för högre betyg. Kvällens sista öl blev Anderson Valley Brother Davids Triple, söt som få. Blev i det mastigaste laget att dela på en stor flaska på två, jag orkade i alla fall inte dricka upp min ranson.



Helt klart var det värt att besöka O’Connor’s, jag kommer garanterat att göra det igen, särskilt då då det är lite mer fart. Läget är väldigt bra, runt fem minuters promenad från Uppsala Centralstation så en dagstur från Stockholm är inget problem så länge tågen går enligt plan.









 







onsdag 25 juli 2012

Ölprovning i Uppsala

När jag var i Nynäshamn i slutet av juni och deltog i Ångbyggeriets 15 årsjubileum fick jag en förfrågan av Matt (Saintmatty på Ratebeer) om jag vill vara med på en ölprovning i Uppsala. Fokuset skulle ligga på lettisk öl som han hade köpt i Riga. Jag var inte sen att tacka ja då det sägs att jag trots allt gillar att dricka öl.

Provningen hölls i lördags, vi var fem som medverkade, bloggare var Johan (Portersteken) och värden för dagen Homebru (Joakim)

Tidigare i mitt liv hade jag provat hela två öl från Lettland, i lördags fylldes det kontot på med elva nya bekantskaper. Jag ämnar inte att gå igenom varenda då de flesta i ärlighetens namn inte var alltför upphetsande.

Bruveris Medus Alus var den godaste av de lettiska ölen, smaksatt med honung något som verkligen märktes, både i doften och smaken. Betyget 3 gav jag till den vilket ändå är ok.

Lacplesis Ralph Gentlebeer var den klart sämsta, verkligen en usel öl som knappt smakade någonting förutom en gnutta metall och vatten. 1.3/5 gav jag den.

Som tur är hade vi även andra öl och drycker att roa oss med, två udda sorter var Helsinge Svagdricka och Ayinger Radler som Joakim bjöd på. Jag tyckte att de båda var helt dugliga. Svagdrickan var förmodligen den godaste svagdrickan jag druckit till dags dato. Svagdricka är en intressant dryck, passar säkert bra som ett dryckesalternativ på julbordet. Radler är ju som bekant öl utblandat med lite läsk, det blir läskande och tämligen gott. Tydligt att de var Sprite som Ayinger hade använt sig av.

Jag hade med mig en Mikkeller Its Alive (White Barrel Lychee Edition). Det var en intressant och komplex öl. Många olika doft - och smakintryck. Bland annat en behaglig dos brett, grape, bär och träd. Sicken tur att det finns en flaska till hemma.

Johan hade med sig tre olika årgångar Carnegie Starkporter, 2002, 2009 och 2010. Av dem tyckte jag helt klart att den äldsta var godast, något som de andra instämde i. Härliga toner av choklad med en krämig munkänsla. En viss oxidering men inget som störde. Utan att veta skulle jag gissa att årgång 2004 och kanske 2005 är som bäst just nu, vore skoj att få prova.

Joakim jobbar en hel del i Sydafrika så han har bra koll på ölmarknaden där, han bjöd på en gammal Triggerfish Sweet Lips Blond Ale som hade tydliga spår av infektion i doften, men däremot var smaken skönt syrlig och inte alls odrickbar. Jag tyckte att den var godare än de flesta lettiska ölen.

Lettiska öl ja, nja de är ju inte direkt världsledande men det är aldrig fel att prova nytt. Förr eller senare lär det säkert dyka upp riktigt goda öl därifrån, det gäller bara att ha lite tålamod.

En trevlig lördag var det i den lummiga och soliga trädgården, ett särskilt tack till Matt för de lettiska ölen och till Joakim för värdskapet. 

Jag bestämde mig för att stanna en natt i Uppsala, i nästa del blir det några rader om mitt livs första besök på puben O’Connor’s.

måndag 23 juli 2012

Några öl i Tornedalen

I förra veckan besökte jag ännu en gång jordens medelpunkt, det härliga Tornedalen. Det var ingen ölresa men traditionen bjuder ändå på ett besök på Alko i finska Pello. Utbudet är inte stort uppe i norr, särskilt då inte i Pello, men alltid brukar det hittas något som inte provats tidigare. Denna gång blev det fyra nya öl som min svåger och jag delade på vid stugan vid Torneälv. Värt att notera är att det går att beställa öl till de olika Alko-butikerna, men det var inget som jag brydde mig om att göra.

Holba Premium 12 tror jag bestämt att jag druckit tidigare men aldrig satt betyg på. Ölet finns på Systembolagets beställningssortiment. En helt duglig tjeckisk pilsner med de gamla klassiska inslagen av gräs, bröd och lite citrus. Inga krusiduller men ett stycke öl som utan problem slank ner då det spanades ut över älvens eviga flöde. På Systembolaget kostar en flaska 14:90 (med kollikrav om 20 flaskor) på Alko kostade en flaska 2,82 EUR. Finland är inte billigt!

3/5

Nästa öl var en klassisk "bastuöl" med det klassiska finska utseendet. Hur många sådana flaskor går det inte åt på ett år? Så länge jag kan minnas har flaskorna sett likadana ut. Hartwall Karjala IV A talar jag om, öl på 5,2%. 1,40 kostade en sådan. Här snackar vi om en för att vara ärlig tråkig lager som var tunn med inslag av främst malt och metall. Söt men inte brutalt söt. Bastuöl är bastuöl, mer behöver ej sägas.

1.8/5

Nästa öl var betydligt intressantare, veteöl från Ryssland. Närmare bestämt Baltika Pshenichnoe 8. Stilen var helt klart tysk veteöl men en fin syrlighet och mycket banan. Riktigt stabil veteöl vill jag påstå, synd att den inte finns i Sverige vad jag vet. 2,99 kostade den rackaren.

3.4/5

Kvällen avslutades med en Wells Bowman Stout. Söt med mycket choklad både i nosen och smaken. Krämig och med "mjölkiga" inslag. Ingen tung pjäs men sådär skönt anspråkslös som vissa öl stolt kan bestämma sig för att vara utan att behöva skämmas. Kostade 3,78.

3.5/5 

söndag 15 juli 2012

Jakten går vidare

Förmodligen är jag inte ensam om att "jaga" ifatt en riktigt stabil öl med alkoholhalten 3,5%, gärna då en svensk sådan. För en tid sedan fick jag en flaska Train Station Hoppy One av en kollega som bor i Uppsala. Ölet är från Train Station Brewery och det har bryggts hos Slottskällans i just Uppsala. En flaska Södra Pale Ale 3,5% från Södra Maltfabriken beläget i Handen hittade jag på ICA Bonden på Södermalm.

Återstår att se om någon eller om rentav bägge ovanstående höll måttet?



Train Station Hoppy One bjöd på en lätt grumlig guldaktig vätska med orangea (märkligt ord att böja, känns inte helt korrekt) inslag. Skummet var vitt och litet, försvann rätt snabbt. Doften var rejält humlig med citrus, grape och lite "krusbär". Detsamma i den tunna men hyfsat friska smaken. Inget superöl men det dög i alla fall.

3/5



Vad ska då sägas om Södra Pale Ale 3,5%? Tyvärr måste jag redan nu avslöja att ölet inte kändes friskt, klorin, jäst och såpa. Kan inte tro att ölet skall dofta och smaka så. Får se om jag vågar mig på att prova en annan flaska vid annat tillfälle.....

2/5


fredag 13 juli 2012

Skebo SMS

Tidigare var jag inte alltför förtjust i de olika ölen från Skebo Bruksbryggeri, drickbara ansåg jag de vara men det handlade inte om några alltför spännande öl. Nu när jag har mognat så har jag mer och mer börjat uppskatta öl från Skebo, främst då ölen som serveras som Real ale på Akkurat eller OT. Nu är det såpass ändrade tider att jag gärna inte missar ett nytt öl från Skebo, så fort jag noterar att det finns nytt på Akkurat eller OT börjar alarmklockorna ringa och jag passar på att prova. I år har det hittills blivit 10 nya öl för mig från dem. Den senaste är Skebo SMS som dracks på Akkurat i onsdags. Ölet är av typen Golden Ale/Blond Ale.


Färgen var klar guldaktigt med ett minimalt skum. Doften bjöd på gräs, bröd, citrus och lite vibbar av te. Detsamma hittades i smaken. Tyckte mig även ana spår av hö. Lätt men ändå vital på något sätt. Otroligt lättdrucken och läskande. Undrar hur många man skulle orka med på en kväll innan det vore dags för time out?

Betyg: 3.5/5


Måndagsprovning med bland annat 12 öl från Struise

I måndags började årets sommarsemester, vad kunde vara mer lämpligt än att rivstarta med en hyfsat seriös ölprovning? Närvarande var Eddan, Eirik och Tom. Jag gillar att dricka ett antal öl från samma bryggeri för att kunna bedöma hur deras bredd kan tänkas vara, i måndags var det inte helt okända De Struise Brouwers som stod i fokus. 12 öl från dem hade jag lyckats skrapa ihop, otroligt nog var samtliga nya för mig. Ölen var inköpta från olika ställen under nästan två års tid, tålamod är ordet.


Men innan vi körde igång med ölen från Struise passade jag på att bjuda på en annan öl som var ny för mig, 3 Fonteinen Armand´4 Oude Geuze Zomer. Inte helt oväntat var det en mycket trevlig öl, inte direkt svår eller vrålsyrlig med väldigt balanserad, ja riktigt elegant. Onekligen en öl man borde ha minst 10 flaskor av hemma.

Till den stekta rödingen serverades några blandade öl, S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär, Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition och Fuller’s London Summer Ale. Förstnämnda smakade verkligen väldigt mycket enbär, helt klart en udda upplevelse men samtidigt helt klart drickbart. Mohawk tycker jag var frisk och riktigt bra, perfekt sommaröl då man inte vill ha något alltför avancerat. Tyvärr var ölet från Fullers en besvikelse, helt intetsägande med inte mycket till smaker.

Sedan var det dags att braka igång med Struiseprovningen, jag ämnar inte beskriva alla tolv ölen då det knappar skulle roa någon läsare. Kan dock nämna namnet på samtliga:

Struise Roste Jeanne - Red Haired Jeanne
Struise Cuvée Delphine 2009
Westoek X (6% ABV)
Westoek X (8% ABV)
Struise Catso
Struise Black Damnation IV - Coffee Club
Struise Motuecha
Struise Black Damnation III - Black Mes
Struise Tjeeses
Struise Tjeeses Reserva
Struise Aardmonnik / Earthmonk
Struise Pannepøt - Old Monk’s Ale - Pannepeut

Trenden var tydlig, det var de svarta ölen som var godast. Allra godast tyckte jag att Cuvée Delphine var. Verkligen en förtjusande öl med så mycket dofter och smaker. Kan inte förstå att jag i nästan tre år haft flaskan hemma utan att rört den, snudd på galet och imponerande på samma gång. 4.5/5 blev belöningen för den. Coffee Club var också fantastisk, så härligt mycket kaffe att t o m jag som knappt dricker kaffe blev mycket belåten. Även Aardmonnik var intressant, det är en Sour Ale. Speciell egen smak med mycket balsamvinäger. Pannepeut är alltid bra, där vet man vad man får. Tråkigas var Motuchea, en Belgian Ale som jag gav 2.9 i betyg. Mest jäst och "tutti-frutti".

Normala människor hade säkert varit belåtna vid det här laget men eftersom vi är de vi är körde på ytterligare en stund. Nu blev det gott och blandat med öl inköpta i USA, Köpenhamn och från Brill.

Eddan hade med sig en Grand Teton Black Cauldron Imperial Stout. En ganska "enkel" historia med vissa mjölkiga drag. Mjuk och lättdrucken för att vara en Imperial Stout.

Nästa öl råkade bli min ölrating nummer 2000 på Ratebeer,  Cigar City El Murciélago. Det visade sig vara en speciell öl som hade inslag av thaimat, lime och tequila. Inte helt oäven men en hel flaska hade jag inte orkat på egen hand.

Nu måste det erkännas började smaklökarna bli rätt slitna, återstående nya öl var Westbrook Vanilla Tree Dubbel, Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Highland Edition) (tack till Eirik för den), 8 Wired/Renaissance/Nøgne Ø - Ø for awesome och Amager Hr. Frederiksen (Colorado Whiskey Edition). Som synes ett tämligen tungt artilleri, nästan så att Schlachtchiff Bismarck hade varit avundsjuk.

Icke att förglömma drack vi även en Firestone Walker Double Jack IPA som Tom hade köpt i SFO då han var där i februari. Det är verkligen en höjdare till öl som hade åldrats med stor värdighet, tänk om våra svenska duppelipor ens kunde smaka likadant helt färska?

Helt klart en trevlig kväll var det, vem vet när nästa provning kan tänkas gå av stapeln.



































torsdag 5 juli 2012

Mikkeller Bars flaskutbud

I förra veckan då jag satt på Mikkeller Bar i Köpenhamn passade jag på att fotografera de olika sidorna i flasklistan. Tyvärr har de ingen information på hemsidan om vilka flaskor de har så detta ser jag som ren samhällsservice. Vissa av bilderna är väldigt suddiga men bättre än ingenting. Ni som ska dit i sommar, drick inte upp allt!