fredag 30 juli 2010

Ölställen i Oslo

På ett par dagar är det förstås omöjligt att hinna besöka alla ölställen som finns i Oslo men dessa besöktes i alla fall:

Oslo Mikrobryggeri. (sidan uppdaterad senaste gången 2007, ja det är ju seriöst)





Läget var centralt, inte många minuter från Karl Johan om man har det som måttstock. Fyra öl hade de inne, Pils, Steamer, Weizen samt IPA. 154 NOK för 4*0,25 liter.




Ölen var drickbara men inte särskiltt spektakulära, bästa var Oslo IPA.



Ett ställe som inte får missas om man är i Oslo är klassiska Olympen, eller Lompa som de allra flesta säger. Centralt läge även här, ja Oslo är inte så stort så det mesta ligger inom promenadavstånd lite beroende på hur pigga ben man är bestyckad med. Underbar miljö inne på Olympen, verkligen ett ställe med atmosfär.




Olympen har ett fint utbud av öl. Som en hyfsat ölintresserad lirare som inte nöjer sig med en burk Pripps Blå eller två är det även glädjande att notera att priserna inte var vansinniga. Tex kostade en stor flaska Saison de Lente 169 NOK, dvs lite drygt 200 SEK. Typ som i Stockholm även om jag inte sett just det ölet här i Stockholmstrakten.

Haandbryggeriets Bavarian Weizen fick inleda kvällen på Olympen.



Stabil veteöl utan att glänsa. Man kan säga att den var medel på det mesta.

En flaska Rogue Shakespeare Stout delades det på, passade stabilt till den goda efterrätten som var följande "Bløt sjokoladekake med rømmeis, jordbær og pinjekjernekrokan".




Skulle ni köpa en bil av denna snubbe? Det skulle inte jag göra.



Däremot kanske ölflaskan skulle vara av intresse? Jag tycker att Haandbryggeriet är rätt coola då de prövar lyckan med att framställa flera olika sour ales.

HaandBic var enligt mig resans bästa öl, en fyra skall den ha i betyg. Väldigt trevlig syrlighet, fin smak av bär, särskilt då körsbär. Läskande och behaglig, väldigt drickbar.

Kvällens på Lompa avslutades med en flaska The Bruery Saison de Lente.



Mmmm, inte dum! Skummet var verkligen gigantiskt! Såpa, hö, kryddor, ja lite gott och blandat sådär.

Följande dag gick vi i en dryg halvtimma innan vi nådde det i våras öppnade The Nighthawk Diner, ett ställe som såg ut som en amerikansk diner. Maten såg verkligen magnifik ut, ja i alla fall för oss gossar som gillar gigantiska portioner. En av anledningarna till att vi besökte Nighthawk, eller i ärlighetens namn den enda anledningen, var att stället har ett stycke öl från Nøgne Ø som enkom säljes på stället. Ölet jag försöker få fram är Nøgne Ø Nighthawk Breakfast Brown. Verkade vara ett väldigt populärt ställe med tanke på att det var fullsatt.




Nøgne Ø Nighthawk Breakfast Brown var en intressant öl på det sättet att det var en bladning av en IPA och Brown Ale. Doften påminde en hel om en IPA medans smaken var mer som en Brown Ale, ja det var ganska gott.



Förövrigt öl nummer 20 från Nøgne Ø som jag nu provat, har dessutom sju olika hemma som jag ännu ej provat så det börjar bli en del nu, kul!



Inte många meter ifrån Nighthawk ligger Aku Aku Tiki Bar, ett ställe som tycks vara bästa på att blanda drinkar men de har även en del intressant öl, bla deras husöl Nøgne Ø Aku Aku Lemongrass Ale. Kul miljö på det stället, det enda som saknades var väl typ sand på golvet i övrigt var det stark Söderhavskänsla på stället. Ungdomligt och många gäster.



Ett stycke öl dracks där, Haandbryggeriet Wild Thing. Inte så vild eller svår på något sätt, däremot i högsta grad ok utan att briljera. HaandBic var betydligt mer syrlig och smakade mer.



Hela härligheten avslutades sedan med ett besök på Bar and Cigar, ett ställe som fokuserade på ädlare destillat, cigarrer och vin men de hade även en hel del öl. Ägaren var väldig pratglad och sådär lagom berusad. Ett väldigt avslappnat ställe som låg mitt bland kontorsfastigheterna. Jag passade på att dricka ännu ett öl från Haandbryggeriet. Av de senaste 14 ölen jag druckit har fem varit från dem, visst är det kul med statistik?




Haandbryggeriets IPA var färsk och god, en fin avslutning på ölandet i Oslo.

Besöker man Oslo får man inte missa Olympen, även Oslo Mikrobryggeri är värt ett besök även om ölen inte glänste. Vi är ju inte bortskämda med mikrobryggerier i Stockholm. Tyvärr hade Håndverkerstuene sommarstängt men det kommer fler chanser. Övriga ställen som vi besökte var inte alls dåliga på något sätt men deras utbud var inte alls som på Olympen. Visst är Oslo ganska dyrt men inte så sjukt dyrt som många säger. Men men det är det där med Pripps Blå och liknande öl.

I min ranking över de nordiska huvudstäderna vad gäller öl hamnar Köpenhamn högst upp, Helsingfors överraskade mest. Många unika Cantillons där, bara en sådan sak. Oslo var ungefär som förväntat, stabilt!

onsdag 28 juli 2010

Några inköp i Oslo

Befinner mig just nu i trevliga Oslo tillsammans med de gamla vanliga skojarna Eddan, Eirik och Silenzi. Igår besöktes Oslo Mikrobryggeri samt klassiska Olympen, mer om det i ett annat inlägg.

Några öl har inhandlats, priserna är norska så gäller att hålla tungan rätt i mun, även om man som ölentusiast är van vid höga priser.



Utbudet av öl är inte gigantiskt på Vinmonopolet då folk kan köpa öl upp till 4,7% i mataffärerna. Det var i en mataffär jag hittade tre för mig nya öl från Nøgne Ø.



De kostade 39.90 NOK, dvs ungefär 50 svenska kronor. Nøgne Ø tiger Tripel kostade 70.80 NOK på Vinmonopolet, dvs ungefär 20 SEK mer än på den rätt kända Ølbutikken i Köpenhamn. En burk Lapin Kulta 4,5% kostade ungefär 50 SEK i mataffären, förstår att det är lätt chockerande för dem som enbart dricker öl av den typen.

Nu är det läge för ett par kalla på rummet innan vi beger oss iväg för att äta pizza. Heja Noreg!

Ölen som dracks på rummet var förövrigt två från för mig okända Atna Bryggeri.


söndag 25 juli 2010

Två sötsaker

Sötsaker, saftliknande, ja annat kan man inte kalla dessa två drycker, men jag tycker ändå att de är goda och i högsta grad drickbara. Läsk är ju gott även om jag inte dricker det oftare än max 2-3 gånger i månaden. Visst kan man reagera över att det tillsatts sötningsmedel och fruktjuice i dryckerna men så är det.



Timmermans Woudvruchten - Fruits de la Forêt Lambic smakade en hel del svarta vinbär, vingummi, vilda hallon och andra bär. Extremt lättdrucken, jag hade utan problem kunnat svepa glaset. Tjock och klibbig vätska.



Lindemans Kriek var också mycket, mycket lättdrucken. Inga som helst problem att bara hälla i sig denna också. Lätt artificiell, mycket söt smak av körsbär och mandel.

Bägge flaskorna inhandlade på Alko i Helsingfors.

torsdag 22 juli 2010

Magnifik afton på Basunen

Igår upplevde jag en sådan där afton som man vill skall vara för evigt. En underbar kväll i juli (sorry Lasse Berghagen), fantastisk mat och dryck och det viktigaste av allt, härligt sällskap.

Några gamla godingar som Ålö Ale, 3 Fonteinen Oude Geuze (bara att bunkra då den anländer till Bolaget i oktober) samt ett par Mohawk inmundigades.

Nya öl för kvällen var dessa:



I ärlighetens namn var Borbecker Helles Dampfbier inte en alltför spännande historia. Väldigt ljus med doft och smak av bröd, deg. Tyvärr rätt vattnig. Allt från Tyskland håller inte högsta klass, inget konstigt med det.

2/5



Jag var osäker på om jag druckit Brännskär Brown Ale från Nynäshamn tidigare, så det var skoj att prova den igen. Färgen var fin, rödbrun. Doften avslöjade omgående att det var ett öl från Nynäshamn, det är det där med husdofter och smaker. Lätt rostad, söt, karamell, mörkt bröd, choklad, en del humle. Helt ok tycker jag. Har jag koll på mina noteringar, och det har jag i det här fallet, så var det öl nummer 25 från Nynäshamns Ångbryggeri som jag nu provat.

3.5/5



Left Hand Smokejumper visade sig vara en väldigt trevlig öl. Trevlig rökighet, en viss sälta, karamell, "bacon", lättdrucken och behaglig. Eftersmaken var fin och lång. Skönt komplex på något sätt.

3.9/5



Stone Old Guardian var ett perfekt öl att dela med sig av. Tyckte att den var rätt humlig, inte så spritig. Söt, god, grape. Bra maltighet, fin balans, russin. Om jag förstått saken rätt är det helt rätt att lagra Old Guardian, sicken tur att jag gjorde det. Flaskan köptes i november 2008.

4/5



Akevitt Porter från norska Haandbryggeriet var lite lurig. Trodde att den skulle vara "tyngre" därmed inte sagt att ölet inte var smaskigt. Fint bitter, lakrits, kaffe och fina rostade toner. Något vinös, jag kände av fatlagringen.

3.8/5

Under kvällen bjöd Eirik på gitarrspel och sånger av mäster Cornelis. Lätt på kanelen det var han men det var skoj. Ja dessa galna nordmenn.



Nattbilderna blev inte så bra, fotografen var nog också lite snurrig.

Grabbarna var förstås också på plats och höll ett vakande öga på omgivningen, särskilt då skålen med ostbågarna. Undrar hur många de käkade till slut? Endast Eddan kan hålla deras takt då det gäller att mala ostbågar.

onsdag 21 juli 2010

Stenstrand SommarAle

Jag fick höra att Nynäshamns Ångbryggeri för några veckor sedan släppte en ny sommaröl, Stenstrand Sommar Ale, en amerikansk pale ale.



Ölet fanns på fat på Akkurat. Jag kände mig manad att gå förbi för att smaka. Nynäshamns Ångbryggeri är ett av de bryggerier som jag "bevakar" lite extra. Kommer de med något nytt är det svårt för mig att låta bli att inte slå till.



Det visade sig vara ett klokt beslut ty ölet var välsmakande. Doften var mycket trevlig med fina tropiska frukter. Smaken var inte extrem men välbalanserad, läskande och lagom bitter. Mycket frukt även i smaken, särskilt grape och apelsin.

Stabil!

3.7/5

Läste nyss på bryggeriets hemsida, tydligen har ölet sålt bättre än förväntat, skoj att läsa. Vi får se om ölet återkommer nästa sommar.

måndag 19 juli 2010

Två från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan

Det är inte varje helg jag dricker två för mig nya öl från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan, ja rentav var detta första gången det hände. Snacka om historisk händelse. Deras Hefe Weissbier är Systembolagets bästa veteöl enligt mig.

Veteöl av typen Kristall är aldrig lika goda som de grumliga varianterna, så frågan är hur Weihenstephaner Kristall Weissbier smakade?



Riktigt god visade sig den vara, bästa Kristallweizen som jag druckit. Typisk arom och smak av veteöl, banan, jäst och kryddor. En viss sötma och lättdrucken på ett trevligt sätt.

3.7/5



Pilsner dricker jag inte alltför ofta, men igår satt det väldigt bra med en efter att ha satt nytt personbästa på löprundan.

Weihenstephaner Pilsner hade en frisk, brödig doft med deg, malt och gräs. Läskande smak, rätt bitter särskilt avslutningen. Torr med en lätt kropp. God och stabil med når inte riktigt upp till bryggeriets veteöl.

3.1/5

Tyvärr finns ingen av ovanstående på Systembolagets hyllor, jag köpte buteljerna på Alko i Helsingfors. En vacker dag kanske.

lördag 17 juli 2010

Reserapport Helsingfors

Jag vill börja med att varna alla känsliga läsare för att detta inlägg inte alls handlar om öl, däremot om den senaste resan till Helsingfors. En kortare reserapport helt enkelt. Hoppas att den kan vara till nytta och inspirera för den som planerar att åka till Helsingfors.

Till Helsingfors går det enkelt att flyga, vi valde att göra det med Blue 1 på hemresan men till Helsingfors åkte vi med båt, närmare bestämt med Silja Symphony. 3110 kostade en kryssning för fyra personer (där vi alltså inte utnyttjade returresan) med A-hytt samt buffé åt ena hållet. Hytten var på 11 kvadrat, inte stor men å andra sidan vem ägnar en massa tid nere i hytten förutom då det är läge för John Blund förstås. Att åka finlandsbåt handlar inte om glamour däremot om ett behagligt sätt att ta sig över Östersjön till Finland. Under vårt överfart var det trots att det var fullsatt lugnt ombord. Många barnfamiljer samt utländska turister, särskilt då amerikanare och japaner. Det går förstås lika bra att åka över med Viking Line men denna gång blev det alltså Silja Line.





Maten ombord var bra men inte suverän. Det är sällan ett buffébord blir något utöver det vanliga. Som alltid gillade jag förrätterna bäst. Misslyckas man med sill, ja då är man illa ute.



Det var en underbar sommarkväll i skärgården och ute till havs då vi åkte förra lördagen. (åh, jag skulle kunna åka i eftermiddag igen!) Det blev ett gäng timmar ute på däcket. Verkligen magnifikt att glida genom den sagolikt vackra skärgården.







Ett tips är att bege sig ut på däck de sista 45 minuterna av båtresan. Inloppet till Helsingfors är smått spektakulärt då Sveaborg passeras.





Sveaborg är verkligen värt ett besök, här snackar vi om historiska marker som är med på UNESCOS världsarvslista. Sveaborg är en av världens största sjöfästningar med en massa sevärdheter. Badmöjligheterna är många liksom möjligheten till att få i sig mat- och dryck om man inget har med sig. Det finns mycket att utforska på öarna. Det är lätt att ta sig till Sveaborg, den korta resan med färja från centrala Helsingfors kostar ungefär 6 EUR för t/r.





På Sveaborg passade vi på att besöka ubåten "Vesikko", byggd 1933. Attans trångt ombord, jag kan bara tänka mig skräcken att befinna sig ombord på en sådan farkost då sjunkbomberna smäller inte långtifrån skrovet. Inträdet kostade 4 EUR.





Boende då? Vi bodde på stabila men inte spektakulära Radisson Blu Royal. Läget var finemang, ungefär 15 minuters promenad ner till Salutorget, 10 minuter till Stockmanns legendariska varuhus.




Nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla på vad ett rum skulle kosta kommande helg, fredag-söndag. 91,94 EUR per natt vilket får anses vara helt ok.

Helsingfors har ett väl utbyggt kommunalt nätverk av bussar, spårvagnar samt tunnelbana. Nu åkte vi bara tunnelbana vid ett par tillfällen, det var enkelt och smidigt. Biljetten köpte man i en automat och några spärrar fanns det ej. Det går alltså att problemfritt planka för den som vågar ta risken.

Vädret var fantastisk under vårt besök, som tur är finns Sanduddens badstrand inte långtifrån absoluta centrum. Ett besök där kan verkligen anbefallas då solen skiner så vackert.



Vad mer finns det att göra och uppleva i Helsingfors? Klassisk finsk knivslagsmål kanske? Tävla om vem som orkar sitta längst i bastun? Jodå, det kan man säkert göra även om vi inte gjorde det. Däremot knallade vi runt på stan och besökte bland annat den klassiska saluhallen i hamnen.



Salutorget bredvid saluhallen är också ett givet mål under ett besök. Jag tycker att det är mycket trevligt med mat och matmarknader. Delikatessavdelningen på Stockmanns bör också besökas, där inne kan man verkligen gå omkring och dregla.




Helsingfors domkyrka samt Uspenskijkatedralen är väl värda att spana in.




Givetvis bör även Tempelplatsens kyrka besökas, det är verkligen en unik byggnad.




Hungrig behöver man ej vara i Helsingfors, precis som i Stockholm är utbudet stort och varierat. Ett ställe jag gärna tipsar om är restaurang Zetor, maken till krog har jag aldrig tidigare besökt. Här snackar vi om ett ställe med helt unik inredning och atmosfär, ett ställe som serverar gammaldags finsk "mormorsmat". Karelsk stek var vad jag åt. Gott och mättande. Husmanskost är verkligen fint.






Flyg hem blev det, med Blue 1 som jag nämnde i inledningen. Inga konstigheter, 45 minuters flygtid jämfört med 16 timmar för båtresan. Taxin till flygplatsen kostade 40 EUR.

Helsingfors, Helsinki, Hesa är ett resmål som jag verkligen kan rekommendera. Rent och snyggt, lagom stort. Stabilt utbud av sevärdheter och mat- och dryckesställen. Språkmässigt är det inga problem, de allra flesta talar bra engelska samt att många även talar svenska. Ni har väl koll på att Finland officiellt är att tvåspråkigt land? Kostnadsmässigt är Helsingfors ungefär som Stockholm, kanske lite dyrare. Vissa varor är definitivt dyrare som tex läsk. På Stockmanns kostade 1,5 liter Cola 2.55 EUR. Vad jag kan minnas har just läsk alltid varit mycket dyrare i Finland.

Senast jag var där var i december 2005, julskyltningen i all ära men jag vet vilken årstid jag föredrar. Tack för att ni läste, det var kul att få skriva av sig lite.