lördag 27 februari 2010

Cantillon Loerik, 3 Fonteinen Millennium Geuze.

Det var en trevlig kväll på Akkurat igår. Danne, Mattias, Eddan, Eirik och jag hade samlats för att dricka något gott.

Som första öl för kvällen började jag med en tysk, Kundmüller Weiherer Rauch. Ljus med ett ganska litet vitt skum, inget dramatiskt där inte. Doften var inte heller dramatiskt, knappt att det gick att ana någon rökighet, mycket malt däremot.

Smaken var också mild men ändå rätt trevlig, läskande på något sätt. En viss nötighet tyckte jag mig känna i den torra eftersmaken i övrigt var den en hel malt. precis som i doften var rökigheten väldigt diskret, ovanligt för en rököl. En helt ok öl att dricka men absolut inget spektakulärt.

3/5

Skebo Gjutarns bästa bitter drack jag till hamburgaren. Färgen var bärnsten, lite disig. Litet vitt skum. Malt, blommor, lite citrus och en del hö i doften.

Bröd, citrus, inte så mycket kolsyra. Avslutningen var maltig med en hyfsad bitterhet. Lättdrucken öl men inte sådär vidare kul. Inte min favoritstil.

2,9/5

Efter de inledande två ölen var det då dags att ta en titt i cuvée-listan, det är alltid lika roligt. Onekligen har Akkurat en hel del skoj i sina gömmor. Hur kul vore det inte att ta en titt?

Vi bestämde oss för att dela på en Cantillon Loerik (Lazy Gueuze) en öl som bara bryggdes en gång, en raritet med andra ord. Årgången var 1998. Det speciella med Loerik är dess vägran att återjäsa i flaskan som andra gueuze. Namnet Loerik är alltså hämtat från ölets slöhet.



Inget ljud då korken drogs av. Färgen var grumlig orange, det lilla vita skummet försvann snabbt.

Doften var förvånansvärt mild för att vara en Cantillon, visst fanns där de klassiska tonerna av hö, kork och funk men det var inget dramatiskt. Jag gillade doften, inbjudande. En hel del äpple, inte så mycket syrlighet.

Till en början upplevde jag smaken som relativt "enkel" med äpplen och lite citrus. Något sött fanns där också, svårt att säga vad dock. Ju mer jag tänkte på Loerik desto mer insåg att jag att ölet höll hög klass. Fin balanserad med en suverän drickbarhet, ojoj en sådan en varm sommardag då man spanar ut över böljorna de blå vore nog helt enastående för liv och lem. Torr med en trevlig dos kolsyra. Vill ha mer!

En kul och lite annorlunda gueuze med mycket karaktär. Har lite svårt att bestämma mig för vilket betyg jag skall ge, igår var betyget strax under fyra men idag ger jag ett lite högre sådant. Kul att även lata individer belönas.

4,2/5

Vi hade bord mellan 17-19.30 så som avslutning beställde vi in en 3 Fonteinen Millennium Geuze. En öl som det verkligen var kul att äntligen dricka. Perfekt att dela med andra galningar då priset är saftigt 685 för en butelj på 75cl.



Det var en öl som andades lyx. Det smällde vackert då korken for av, väldigt likt champagne. Färgen var lätt grumlig brun-orange med ett ganska stort, vitt fluffigt skum som försvann snabbt.

Mer doft jämfört med Loerik men precis som i fallet med Loerik en ganska så mild sådan. Mjuk och behaglig, lätt citrus, funk och jord.

Smaken var torr med en lyxig känsla. Inte så vidare syrlig (det hade jag aldrig skrivit för några år sedan, smaklökarna de utvecklas verkligen). Mycket lättdrucken, bättre än champagne enligt min enkla mening. Äpplen, lite citrus, jäst. Ölet slank ner snabbt. Fin munkänsla, oja även denna öl hade jag kunnat dricka hela dagen lång.

Det är fascinerande att en öl från 1998 fortfarande kan smaka så gott, snacka om fint hantverk. Så otroligt fräsch och drickbar. Väldigt god öl men det absolut sista fattades för att klassa henne som ett mästerverk. Hade trott att det skulle bli ännu mer "hysteri" i munnen. Vore kul att testa ölet igen för en andra analys så att säga, vi får se om så sker.

4,3/5

Kvällen var inte slut med detta, efter Akkurat åkte vi hem till Danne. Där dracks bland annat en öl från 70-talet samt en viss pingvin. Mer om det i ett senare inlägg.

fredag 26 februari 2010

Ajabaja, inte fira på isen!

De kanadensiska hockeydamerna vann OS-guld på hemmaplan igår, något som förstås firades ordentligt.

Efter att publiken lämnat arenan drack spelarna öl och champagne inne på isen, något som de senare blev tvugna att be om ursäkt för. Illa var det också att en av spelarna som drack var 18 år, dvs underårig i delstaten British Columbia. Hmmm, ja det var nog den första 18-åringen i världshistorien som drack alkohol, usch då!

Ibland är det allt lite lustigt med denna alkoholhysteri som tycks råda lite överallt. Då syftar jag förstås på alla som är politiskt korrekta. Någon som minns Peter Åslin i hockey-vm 1993 i München? Han skadade sig och kunde inte spela något mer i den turneringen. Som tröst begav han sig ut och smakade tysk öl, jag förstår honom, jag hade gjort detsamma. München är en trevlig stad. Som straff för sin runda skickades den gode herr Åslin omedelbart hem.

onsdag 24 februari 2010

Celebration 2008 och 2009

Hade en flaska Sierra Nevada Celebration som jag sparat för att kunna jämföra mot en färskare, i detta fallet en från årgång 2009 som finns på Systembolaget just nu bland vårnyheterna.



Några iakttagelser:

Årgång 2008 hade ett skum som var aningen större, färgen var lite mörkare. Inte lika fruktigt doft, fanns mer av söta sirapsliknande inslag. Helt klart sötare. Smaken var inte heller lika fruktig, mer karamell och mindre kolsyra.

Årgång var alltså föga förvånande mer fruktig och humlig. Beskan var rejälare och kroppen kraftigare. Tyckte även att eftersmaken var längre.

Helt klart att intressant att ibland jämföra olika årgångar, men det kanske hade varit ännu intressantare med en flaska som var ytterligare något år äldre. Det gäller alltså att spara.

Just igår föredrog jag nog årgång 2008, den var snällare och inte lika besk. Ibland är man inte på "besk-humör".

Undrar förresten vad som skulle hända med innehållet om man sparade flaskan på fel sätt, dvs ljust och varmt? Någon som provat? Jag tror att jag gav mig själv en idé, eller?

måndag 22 februari 2010

Munken



Lilla Hantverksbryggeriets öl från Västerås dricker jag inte ofta, inte så konstigt då deras öl sällan finns på annat ställe än beställningssortimentet. Första gången jag drack någon av deras öl var på SBWF 2004 vill jag minnas.

Munken är en klosteröl, jag tyckte att den påminde mycket om en barley wine.

Mörk, brunröd färg. Skummet var stort och lätt smutsigt. En rätt trevlig syn.

Doften var söt maltig och vinös. En del jäst som påminde lite om bulldeg. Torkad frukt lyckades näsan också hitta.

Smaken var maltig, söt precis som doften. Sirap, russin och torkad frukt. Rejält fyllig, ja ölet tog verkligen över munnen. Inte mycket kolsyra. Lite lakrits och vissa brända toner fanns också liksom spår av choklad. Avslutningen var söt och mild.

En stabil öl men det gäller att gilla söta saker. Gissar att den skulle passa fint till en del efterrätter. Skulle vara kul att smaka en lagrad Munken, gissar att den har potential att utvecklas.

3,6/5

söndag 21 februari 2010

Sierra Nevada fyller 30.

Otroligt men sant, Sierra Nevada Brewing Co fyller 30 bast. Det är ingen överdrift att säga att Sierra Nevada visade vägen för andra amerikanska mikrobryggerier. Idag är de inte det hippaste bryggeriet men rent generellt håller deras öl stabil klass.

Deras smått legendariska Pale Ale fick mig att förstå att amerikansk öl kan vara mycket god och trevlig att dricka.

Till 30-års jubileet lanserar de fyra specialare, undrar om någon av dem hittar till oss i Sverige? Flaskorna ser exklusiva ut, precis som de skall göra då det vankas festligheter.

Vi får hålla tummarna, frågan är bara hur många flaskor av de olika ölen som buteljeras? Priset? Mer än vad en Bud Light kostar skulle jag tro.

lördag 20 februari 2010

En dansk bröt torkan.

Efter en veckas uppehåll var det återigen dags att dricka en öl eller två.

Happy Hoppy Viking från danska Hornbeer bröt torkan.



Färgen var mörk, åt det rödbruna hållet. Skummet var ganska stort och lätt smutsigt.

Fruktig arom men en hel del malt. En del alkohol gick att ana liksom russin. Ok doft utan att vara alltför inbjudande.

Väldigt maltig smak för att vara en DIPA. På flaskan stod det att drycken hade en IBU på 130, det kände jag inte av. Den långa eftersmaken innehöll en hel del bitterhet men det var inget extraordinärt. I övrigt var smaken ganska söt, lakrits och svaga rostade toner gick att hitta. En lite udda öl kan man säga. Något som smakade "plast" kände jag också liksom en del alkohol.

Doften var bättre än smaken, drickbar öl utan att vara alltför spektakulär.

3,2/5

Ytterligare en öl slank ner, nämligen Goose Island 312 Urban Wheat Ale. Grumlig ljusgul färg. Aromen var svag med inslag av bröd och lite citrus.

Smaken var väldigt brödig, var det en lager jag drack? Tunn, inte mycket till smak. En lätt syrlighet liksom honung tyckte jag mig känna. En väldigt tråkig öl vilket inte var helt oväntat efter att ha läst andra ölbloggares recensioner.

2,2/5

Förresten så funkar det fint med en vecka utan öl, en månad däremot skulle jag nog inte klara.

onsdag 17 februari 2010

BrewDog Stone Bashah

Andra bloggare har redan skrivit om skotska BrewDogs senaste påhitt, återigen världens starkaste öl med namnet "Sink the Bismarck". All form av PR är bra PR, ja det kanske stämmer? Märkligt namn på en öl tycker jag, sänkningen av slagskeppet innebar ungefär 2000 tyska sjömäns död år 1941, fast det kanske bara är jag som tänker på det?

För några veckor sedan drack jag Bashah, en öl som tagits fram genom ett samarbete mellan BrewDog och amerikanska Stone Brewing.



Färgen var väldigt mörk, nästan svart. Skummet var litet och brunaktigt.

Doften innehöll en hel del, bland annat rostad malt, choklad, jäst, kryddor och apelsin. Helt ok men inget utöver det vanliga.

Smaken var också ok med inslag av mycket av ovanstående. Ölet kändes dessutom ganska sött, alkoholen kändes av en del. Stabil munkänsla. Tyvärr stördes jag en del av någon krydda som påminde om ingefära. Det blev lite för mycket av det till slut.

Trots det ett ok betyg:

3,2/5

Tror inte att jag köper en flaska då Bashah anländer till Systembolaget 1:a mars. Fast å andra bör man nog prova en öl flera gånger för att verkligen kunna bedöma, nå vi får se.

måndag 15 februari 2010

Idag bokas biljetterna

Ni har väl inte missat att biljetterna till Ølfestival København 2010 släpps idag?

Eddan, Eirik och jag skall till Köpenhamn på fredag 7/5, festivalen besöker vi på lördag 8/5. Ingen av oss har tidigare besökt den festivalen så det kommer förstås att bli väldans skoj.

Hotellet är bokat, vi flyger ner och åker tåg hem. Kan det inte vara maj snart!

Hoppas att vi ses!

En liten uppdatering 11.53. Det råder visst lite teknisk strul så biljetterna släpps först imorgon. Nåja, det är ingen panik.

lördag 13 februari 2010

Två svenskar och en belgare.

Var på Akkurat i några timmar igår tillsammans med två förbundskamrater från online-fotbollsmanagerspelet Hattrick.

Några bilder tog jag ej men däremot drack jag dessa tre öl:

Närke Single Target.

Mörkbrun vätska med fint brunaktigt skum. Ganska fruktig med en del nötter, jäst, rostad malt och choklad. Kroppen runt medel och avslutning torr med en låg bitterhet. Helt ok men inget spektakulärt. Brown Ale är en typ av öl som jag ännu inte riktigt "lärt" mig.

3,4/5

Oceanbryggeriet Ocean Stout.

Svart med ett brunaktigt skum. Mild arom med choklad, bröd, läder, frukt och rostad malt. Smaken var också ganska mild dock fint balanserad. Rostad malt, salt, choklad och karamell. Helt ok utan att vara en otrolig aha-upplevelse.

3,5/5

La Rulles Brune

Mörkbrun med ett litet skum. Maltig arom med kryddor, karamell och mörka bär. Smaken var rätt söt med kryddor och något som jag bara kunde identifiera som något gammal tuggummisort. Hemskt irriterande då man inte kommer på vad! Inte så mycket kolsyra däremot var eftersmaken lång. Drickbar men inte alltför spännande.

3,1/5

torsdag 11 februari 2010

9988 med namnet Iris

Enligt de senaste uppgifterna har 9988 personer namnet Iris i Sverige, 9981 kvinnor och 7 män. Igår hade de namnsdag, undrar hur många av dem som druckit Cantillon Iris?

Förstås omöjligt att veta, en sak är iallafall säker nämligen det att jag igår drack en Iris trots att jag inte heter Iris.



Lätt disig "koppargul" färg. Skummet var stort för att vara en Cantillon, lade sig snabbt men hela tiden fanns det en tunn skumhinna på ytan.

Doften var mild fast det gick inte att ta miste på att det var en Cantillon som fanns i glaset. Hö och jord kände jag liksom en del jäst och citrus. Tyckte att doften var frisk och trevlig i det stora hela.

Första klunken var väldigt syrlig, kändes nästan som att ha en grape i munnen. Inte så mycket kolsyra, noterbart är att drycken var från år 2003. Gröna äpplen, citrus, malt, jord och en viss smak av kork. En rätt trevlig bitterhet från humlen.

Ja, ni läste rätt. Iris är en annorlunda lambic då bryggeriet använt pale-ale-malt i bryggningen. Normalt har de ungefär 35% vete men inte i denna.

Avslutningen var torr och bjöd inte på någon efterbeska. En småtrevlig öl men inte den godaste jag druckit från den klassiska bryggeriet i Bryssel.

3,7/5

Förresten, är det någon som provat att hälla i lite socker i sin Cantillon? Jag har inte vågat göra det men misstänker att drycken då blir "snällare" och enklare att dricka, ja för den ovane.

tisdag 9 februari 2010

Händer inte varje kväll.

Sannerligen händer det inte varje kväll att jag dricker två nya öl från Nynäshamns Ångbryggeri men ikväll skedde det. Platsen var Glenfiddich Warehouse 68 i vackra Gamla Stan i Stockholm. Nu på lördag är det sista dagen för de nuvarande ägarna, därefter tar andra över.

Frågade en av de anställda om framtiden, tydligen ska stället drivas vidare i ett ungefär liknande koncept men de nya ägarna vill försöka "hotta" upp stället några steg. Vidare skulle Carlsberg bort och istället skulle Spendrups in med sex "pizzeriakranar". Vad mig anbelangar är det egalt, Carlsberg eller Spendrups. Har aldrig köpt någon av deras öl på Glenfiddich och kommer aldrig att göra det.

Ölen från Nynäshamns skulle vara kvar liksom andra mikroöl om jag förstod saken rätt.



Den första ölen som jag provade ikväll var Specialbrygd #5 med namnet Nynäshamns MHMM (Mindre Humle Mera Malt).

Givetvis en katastrofal bild då jag bara hade mobilen med mig, men bättre än inget kanske.

I vanlig ordning en fin skumkrona, på Glenfiddich vet de hur öl skall hällas upp. Det får ta den tiden det tar. Färgen var för övrigt bärnsten.

Doften var maltig, väldigt fräsch. En del torkad frukt, karamell, nötter och bröd. Smaken var också maltig med en del karamell och frukt. Torr avslutning med vissa rostade toner. Inte så väldans besk. En trevlig och lättdrucken öl som jag gärna skulle testa till sommarens grillpartyn, eller varför inte ute på någon ö i Mälaren?

3,7/5

Kvällens andra nykomling var Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA, en öl som kommer att besöka Systembolaget i juni. Då är det den söta 25 centilitersflaskan som gäller.

Även den hade en fin skumkrona, något större än föregående öl. Färgen var bärnsten men lite mörkare om jag nu såg rätt i den ganska mörka lokalen. Någon bild behagade jag inte att ta.

Inbjudande arom med en fräsch fruktighet, särskilt ananas och en del citrus. Smaken var åt samma håll, fruktig och schysst. Lite över medelkropp, halten kolsyra var också kring medel. Lättdrucken och uppfriskande och rätt söt öl. Tror inte att det skulle varit några större problem att dricka en till. Trots att det var en dubbel-ipa upplevde jag bitterheten som snäll. Dessutom en hel del malt.

Betyget blir bra.

3,9/5

Två stabila öl från Nynäshamns Ångbryggeri. En sak kan man säga om dem, de håller en väldigt jämn kvalitet och ägnar sig inte åt att åka berg- och dalbana som vissa andra bryggerier.

söndag 7 februari 2010

Ett par februarinyheter provade.

Känner att det inte är läge att skriva några recensioner som är lika långa som uppsatser, men här är några kommentarer om ett par öl som dracks i helgen.



Dugges 1/2 idjit! hade jag tidigare ej druckit så det var förstås kul att prova den. Utseendet gick inte att klaga på, vackert hela vägen!

Sällan jag druckit en öl som varit så rostad, verkligen mums! Förutom de uppenbart rostade doften lyckades min näsa även registrera kaffe, choklad, lakrits, nougat och något som påminde om marsipan.

Tungan den tyckte också om vad den fick till livs. Smakrik med lakrits, kaffe, salt, choklad, humle och soja. Inte så mycket kolsyra och en trevlig kropp. Bitterhet var nästan lite lätt syrlig. Sa jag att ölet verkligen var rostat? Eftersmaken var lång och hyfsat len. En god öl!

4/5



IPA från USA brukar för det mesta vara skoj. Tyvärr var inte Anderson Valley Hop Ottin IPA alltför spektakulär.

Doften var rätt lovande men långtifrån extremt inbjudande som en riktigt schysst IPA kan vara. Gräs och grape och en hel del malt.

Smaken innehöll också grape liksom karamell. Förutom karamell fanns det något annat sött som påminde om honung. Helt klart mer malt än humle. Avslutningen var rejält bitter men i det stora hela var ölet ingen sensation. Drickbar men knappast något jag kommer att inhandla igen.

Smått sensationellt är det dock att ovannämnda IPA var min första öl från USA i år.

3,2/5

fredag 5 februari 2010

Humle-Hilda

Tror att jag för många år sedan drack en flaska Humle-Hilda Altbier från Sigtuna Brygghus. Hade inga direkta minnen av smaken så lite spännande var det allt att återigen ha en flaska hemma.

Altbier är förresten en tysk ale som ursprungligen kommer från Düsseldorf och andra städer i nordvästra Tyskland. Man behöver inte vara ett språkgeni för att förstå att ordet "alt" betyder gammal. Det är alltså en gammal typ av öl, en ölstil som var vanlig innan bryggning av lager började spridas från städer som München och Pilsen.



Utseendet var inte dumt, lätt grumlig brunröd färg med ett stabilt lätt smutsigt skum som lämnade rester i glaset.

Doften innehöll malt, bröd, deg, karamell och något som jag upplevde som en ytterst lätt doft av parfym. Vissa rostade toner fanns också liksom nötter.

Det var ingen smakexplosion, karamell, malt, gräs och en del frukt. Kroppen var runt medel, även halten kolsyra var medel. Vätskan kändes torr i munnen, avslutningen bjöd på en hygglig bitterhet.

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Klart drickbar öl men långtifrån spektakulär. Nu har jag väldigt dålig koll på altbier så kan inte jämföra denna med de tyska.

2,9/5

onsdag 3 februari 2010

Oppigårds Amarillo Spring och så Pistonhead

Först ut av måndagens nyhetssläpp var Oppigårds Amarillo Spring.



Färgen var mörk, guldaktig och skummet stort och vitt. En trevlig syn.

Doften var fruktig med i synnerhet passionsfrukt och persika. Även en del karamell, parfym och gräs. Inte så tokigt.

Smaken innehöll mycket av det som återfanns i doften, kroppen var medel och halten kolsyra hög. Trevlig och lättdrucken. Humlig och bitter avslutning.

En stabil öl men inte yppersta klass enligt mig, dock mer än godkänd.

3,8/5

Nästa öl visste jag inte riktigt vad jag skulle tro om. En hel del snack har det varit men frågan är om Spendrups Pistonhead var något att läska sig med?

Tyvärr var så inte fallet.



Någon direkt humle hittade jag varken i doften eller i smaken. Istället var det en öl som var svag vad gäller doft och smak. Bröd, grönsaker och metall fanns där. Avslutningen innehöll en skarp smak av något som jag hade svårt för. Eftersmaken var mycket kort, ja ölet var ingen höjdare. Tur att den inte kostade 100 spänn.

2/5

Frågan är varför ett stort bryggeri inte vågar ta ut svängarna? Tänker de bara med plånboken?

måndag 1 februari 2010

Första omgången vårnyheter.

Idag släpptes som bekant årets första ölnyheter på Systembolaget. Nytt för i år är att Systembolaget lanserar fyra omgångar tillfälliga säsongsnyheter. 1/2, 3/5, 1/9 samt 15/11. Jag tycker att det är kul med de svenska nyheterna, särskilt kul att Dugges lyckats få in två öl.



Jag passade på att handla några av ölnyheterna idag, fler kommer att köpas. Nå, dessa fick plats i ryggsäcken:

Sierra Nevada Celebration: snudd på en klassiker som brukar vara väldigt trevlig.

Hop Ottin IPA: vet ingenting om den men en IPA är alltid en IPA.

Stensbogaard English Dark Stout: ännu ett okänt bryggeri, men det är sannerligen inte lätt att hålla reda på alla danska småbryggerier.

Oppigårds Amarillo Spring: missade den helt på SBWF i höstas, där hette den 7th Anniversary Ale. Inte helt omöjligt att den dricks redan ikväll, känns som en värdig måndagsöl.

Sigtuna Vårweizen: Sigtuna har onekligen lanserat en hel del bra öl det senaste året, denna tror jag på. Vårweizen, ja är det inte ett vackert ord?

1/2 Idjit!: ännu en öl som jag verkligen är nyfiken på. Det är skam på torra land men jag måste erkänna att jag ej druckit den tidigare.

Pistonhead Hot Roddin' Lager: öl från Spendrups köper jag inte direkt varje dag men denna fick följa med. Förväntningarna är inte skyhöga.

Sotholmen Extra Stout: för det första tycker jag att flaskan är mycket söt. Innehållet är dessutom väldigt gott, har druckit den på fat tidigare.

I gårdagens DN stod det om vårnyheterna.