Besök hos De Molen samt Biercafe ‘t Arendsnest

Lördagen i Amsterdam började med lite allmänt turistande, sedan var det dags att ta tåget till Bodegraven där De Molen har sitt näste. Snabbaste turen mellan Amsterdam och Bodegraven tar normalt ungefär 50 min, med ett kort tågbyte. Tyvärr var det någon form av problem med spåret eller vad det nu var så vi var tvungna att ta en smärre omväg. Något tågbyte blev det inte, däremot fick vi åka buss den sista biten i runt två mil, den turen tog en timme. Rejält med strul med andra ord, vi var sådär lagom glada då i klev av bussen. Undrar vad en taxi hade kostat? Tåget kostar 18 EUR per person för en dagsbiljett mellan Amsterdam och Bodegraven.

Vet ni vad? Då vi var framme hos De Molen visade det sig att de hade stängt! Eller nejdå, nu skojar jag allt lite. Fast halvstängt det var det kan man säga. Baren var abonnerad för hela kvällen samt matsalen väntade gäster.



Vi stormade i alla fall in och började med att köpa öl hos De Molen lilla butik. Priserna jämfört med Amsterdam var både och, vissa öl dyrare andra billigare. Dessa köpte jag:



Närke Fyra Flammor, drack den på SBWF. God och första gången som jag sett öl från Närke på flaska i en butik. Tänk att man måste åka till Nederländerna för att kunna se det.

Öl från De Molen blev det förstås också, De Molen Black Jack (kostade 5 EUR, 52 DKK i den trevliga butiken i Köpenhamn), De Molen Hel & Verdoemenis (Bordeaux), De Molen Machtig & Mooi (Cognac Barrel), De Molen Mooi & Meedogenloos samt en De Molen Borefts Blond. (bruden på etiketten påminner väldigt mycket om den synnerligen yppiga servitrisen hos De Molen, ack ack. Se men inte röra.)

Struise Pannepeut vill man ju ha en flaska av. Liksom Struise Ignis et Flamma. Många olika flammor blir det. Som bekant bad Menno på De Molen andra bryggare att brygga en egen variant av De Molens "Vuur & Vlam" till De Molens ölfestival som var i september.




Ovanstående åtta öl kostade mig 24.25 EUR, det får anses prisvärt tycker jag. Tämligen ovanliga öl kan man säga. De Molens ölbutik hade ett stabilt utbud, märkligt nog hade det ett par öl från Strömsholms liksom 7-8 stycken från Hantverksbryggeriet i Västerås.

Av ölshoppande blir man törstig och hungrig. Som tidigare nämnt väntade matsalen gäster men vi hann i alla fall äta en god tomatsoppa samt dricka en De Molen Op & Top, 30 cl på fat för 2.25 EUR.





Det var en trevlig bitter/pils. Fräscht fruktig med en del gräs.

Var det då värt att besöka De Molen? Ja det tycker jag trots strulet med tåget samt att stället inte var så öppet. Fast nästa gång kanske det kan vara värt att i förväg höra med dem om baren är öppen för allmänheten.



Som tur var hade tågen till Amsterdam börjat rulla så hemresan gick en timma snabbare, gott så för vi var törstiga.

En snabb Döner sedan satt vi på Biercafe ‘t Arendsnest. Mycket trevligt ställe som var ganska så fullsatt då vi anlände men personalen tog sig ändå tid att snacka öl.



Jag började med att dricka en Jopen Extra Stout från för mig okända De Proefbrouwerij. Tror att det var ett av få utländska öl på Arendsnest. De profilerar sig på de holländska ölen. Runt 30 fatöl samt ett par hundra flaskor från alla möjliga udda holländska bryggerier som man aldrig hört talas om. Ja jag fastnade direkt för Arendsnest. Jopen var en enkel stout, inte sådär jätte smakrik. Fast skummet var imponerande tjockt.




Sedan var det dags för en provbricka, 3*12 cl plus ett glas vatten för 7 EUR.



Suveränt att bara skriva ner vilka öl man ville prova och så levererades glasen till bordet. Varför har vi inte ett liknande system i Sverige? SNAB Ijsbok (Ysbok) var för spritig för mig smak, inte balanserad och alltför god. De Molen Hemel & Aarde var god men inte suverän, en hel del rök och syrlighet. Eftersmaken var lång. La Trappe Dubbel var ok men något spritig den också.

Halve Maan Lazarus var smaksatt med vanilj och honung men den var ganska intetsägande, smakade inte så mycket som jag hade hoppats. Men skoj att dricka öl från bryggerier som man aldrig hört talas om.




Måste jag nämna att priserna var betydligt lägre än hemma i Sverige? Ja vilket jäkla land vi lever i om man tänker efter.



Sint Servattumus Un Appelke vur dn Dorst smakade inte så mycket till en början men efter tag kröp den fram en rätt trevlig smak av äpplen. Ölet var inte söt och sliskigt utan det handlade om en rätt ren äppelsmak.

Sista ölet blev Emelisse Winterbier.



Ok men inte imponerande. Tvålig, sirap, torkade frukter. Blev torr i munnen av att dricka den.

En liten rackare på rummet blev det också, en perfekt sängfösare. De Molen Black Jack, öl med svensk anknytning då den är lagrad på fat från Mackmyra.



Sympatisk smuttaröl som säkert kan bli ännu lite godare om den får vila ett tag. Ännu en lyckad dag måste jag få säga. Undrar vad som händer idag, söndag, i Amsterdam?