Istanbul fredag-lördag 20/2-21/2 2009.

Efter tre timmar i luften var det dags för SAS Boeing 737 att landa i Istanbul, en stad jag länge velat besöka. Väl framme i Istanbul flöt allting på väldigt bra, ungefär 45 minuter efter landning var vi på vårt rum på Radissonsas i stadsdelen Ortaköy.



Det märks att Silenzi och jag gjort några resor tillsammans, dels då han sade att vi tar samma kod som vanligt till rummets safety box. Även Radissonhotellens klassiska tvåldoft kände vi båda igen. Hotellet ligger i det trendiga Ortaköy, ungefär nio kilometer ifrån de allra mest kända sevärdheterna i Istanbul.

Båttrafiken är livlig i Bosporen, som gammal båtnörd är det inte helt fel att se hundratusentonnare passera utanför hotellet.



Fredagen bjöd på ganska trevligt väder, runt 9 värmegrader samt sol. Vi ägnade dagen åt att bekanta oss med hotellets omgivningar. Alldeles nära hotellet, nere vid Bosporen ligger vackra Ortaköy-moskén. Aldrig fel att höra lite bönesång fem gånger om dygnet.



Kvällen avslutades med en alldeles utomordentligt underbar måltid, i mitt fall en mixtallrik med en massa godsaker. Det är nästan så att jag funderat på att söka kulinarisk asyl, det turkiska köket är verkligen utsökt. Mixtallriken var verkligen en måltid jag sent kommer att glömma.



I Ortaköy liksom i de andra delarna av Istanbul vi hittills sett kryllar det av kebabställen, och då pratar jag inte om de typiska schablonrullarna som vi ser i Sverige. Fiskkebab har jag ännu inte sett, men det finns. En enkel kebab ute på gatan kostar runt 10 kronor.

En öl har jag hittils druckit under resan, nämligen en flaska turkisk veteöl med namnet Gusta. Helt klart en trevlig veteöl, med kryddiga toner och den karaktäristiska doften av skumbanan. Betyg 3,25 kebaber av 5.



Lördagen började med en som vanligt mycket trevlig frukost på hotellet. Verkligen en mäktig känsla att skåda ut över Bosporen samtidigt som man äter frukost.

I det regniga vädret har dagen ägnats åt sevärdheter i världsklass. Först ut var Hagia Sofia. Någon större jägare av sevärdheter är jag ej, men det kändes förstås helt rätt att besöka Hagia Sofia. Inträdet kostade ungefär 100 kronor. Hagia Sofia är värt ett besök, otroligt egentligen att byggnaden fortfarande står kvar. Hon byggdes på 500-talet.




Efter Hagia Sofia knallade vi iväg till den Blå Moskén. Vi lyckades komma dit lagom till bönestunden, alltså fick vi ej gå in.





Därefter besökte vi Yerebatan Sarnici, dvs "Det sjunkna palatset". Inträdet kostade 50 kronor, verkligen värt det. Riktigt spännande miljö därnere i underjorden.



Då man besöker en massa sevärdheter och leker turist blir man förstås hungrig, dessutom regnade det lite lätt så det var verkligen dags för lite intag av foder. En liten miss var att gå in på ett ställe med en "inkastare", men ibland begår man små missar. Stället var ett typiskt turisthak med tämligen trist och ganska dyr mat. Nåväl, det var iallafall skönt att få i sig lite näring samt torka kläderna ett tag.

Efter lunchen försökte vi hitta den "Den stora basaren", något vi inte lyckades göra. Nå, man kan inte lyckas med allt. Efter att ha knallat omkring i regnet kändes det som att det började bli hög tid att återvända till hotellet för lite vila på rummet. Vi frågade en taxichaffis om han kunde tänka sig att köra oss till vårt hotell. 35 turkiska pengar ville han ha, något vi givetvis tackade nej till. Resan till stan kostade 15. (ungefär 75 sek).



Något senare tog vi en annan taxi, den resan kostade prick 14,70. Finns det något mer tröttsamt än dessa taxichaffisar som försöker bluffa en? Innan taxin besökte vid kryddmarknaden. Där var det verkligen ett myller av folk. Ja det är mycket folk i Istanbul, minst 15 miljoner invånare sägs det.



Lördagskvällen avslutades med ännu en underbar måltid, denna gång beställde jag in en Adana Kebab, helt fantastiskt gott!



Efter maten skuttade Silenzi och jag in på Ortaköy Beer Center. I Turkiet bolmar man för fullt inne på restauranger, det var verkligen en Lützendimma inne på haket. Där drack vi en ljus Efes samt Yeni Raki. Ölet var ingen höjdare, klassisk eurolager. 1,5 kebaber av 5 i betyg. Rakin var inget för mina smaklökar, usch! Ölutbudet var inte riktigt i klass med tex Akkurats, en ölkran hade de.




En skön äldre gentleman var det som serverade oss, vi pratade engelska med honom och han tyska med oss. Han blev lite besviken då vi lämnade stället efter en dryg timma. Det var vi tvungna att göra då ögonen nästan tårades av all rök. Noterbart är att han hade en cigg i munnen då han tog vår beställning.

Tillbaka på hotellrummet rapade vi Raki. Något skumt är det med Raki då det började snurra ganska fint i skallen efter att ha druckit ett glas. Te är turkarnas överlägset mest populära dryck, de verkar kunna dricka hur många glas som helst och med hur mycket socker som helst. Undrar om inte raki kommer som god tvåa?