torsdag 15 februari 2018

Äntligen lite vinterferie

Måste meddela omvärlden att det kommer att råda stiltje på bloggen i ett antal dagar nu (som om det inte redan gjorde det), det vankas nämligen en synnerligen efterlängtad vinterferie.

Senare idag ska vi boarda en Airbus som ska ta oss till LAX, där väntar en hyrbil som vi ska köra till San Diego. För andra vintern i rad blir det alltså San Diego som semesterdestination, sämre kan man nog ha det som lätt ölintresserad skulle jag gissa.



Förra årets resa var verkligen skoj, en massa goda öl blev det då liksom härligt sällskap. Hoppas på favoriter i repris men även en hel del nya ställen. Resesällskapet är nytt jämfört med 2017. (eller nytt och nytt, Eddan och Eirik har jag rest många gånger med tidigare)

Öl och bryggerier finns det förstås en massa av, antalet bryggerier bara ökar från år till år och är nu uppe i fler än 140 i San Diego-området. Tyvärr hinner vi inte besöka alla men några godingar kommer det förstås att bli.

Tidigare favoriter som lär besökas är ställen Stone Liberty Station, Alesmith, Mikkeller San Diego, Toronado, Bottlecraft North Park med mera.



Ställen som jag inte besökte förra året och som nu lockar är Bottlecraft Liberty Station, Mission Brewery, Half Door Brewing, Coronado Brewing med flera.

De sista tre nätterna bor vi i San Marcos som är fint beläget för öläventyr på ställen som jag inte var på förra året. Lost Abbey, Stone Escondido, Mike's BBQ bara för att nämna några. Detta kommer att bli så bra är jag fullt övertygad om.


tisdag 13 februari 2018

Tre Hoppin Frog Imperial Stout hos Eddan

Häromdagen bjöd Eddan in Eirik och mig till en liten sittning där några öl betades av. Huvudobjekten var tre olika Imperial Stout från Hoppin Frog Brewery som ingen av oss hade druckit förut. Öl från Hoppin Frog har vi förstås druckit tidigare, ett bryggeri som jag alltid tyckt om, särskilt då deras svarta skapelser.



Vi började med Hoppin Frog Rocky Mountain BORIS. Len och fin med choklad, kaffe, ek och lite soja. Söt men inte överdrivet. Riktigt stabil inledning på dagen.



Hoppin Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant var groda nummer två. Lite sötare och med en fylligare kropp. Lite värmande alkohol och mörk choklad, bourbon och kaffe. Smuttarvänlig kan man lugnt säga.



Sista Hoppin Frog blev Hoppin Frog Barrel Aged BORIS Reserve. God även den, len och fin med kaffe, choklad och lite diskretare bourbontoner.

Ovannämnda öl var allt riktigt bra, Hoppin Frog vet verkligen hur man brygger goda Imperial Stout.

Eftermiddagen och kvällen bjöd även på lite annat smått och gott. Mest noterbart var en flaska från Angola. (tack till Thomas i Göteborg för det ölet)



Gott var det inte men någon gång måste vara den första gången som öl från Angola dricks.


fredag 2 februari 2018

Öl i Torshavn på en lördag.

Lördagen i Torshavn började riktigt slött. En duglig frukost intogs som ingick i rumspriset. (förövrigt var det endast i frukostsalen som andra gäster sågs, fast det visade sig senare att de alla kom utifrån för att spisa frukost. Första gången som jag bott på ett hotell med runt 40 rum utan att se en annan gäst)

Regnet det vräkte ner och det blåste rejält men precis som prognosen angav så skulle det hela sluta kring 12:00. Precis så blev det också så dagens första ölaktivitet blev att gå i runt 25 minuter till Färöarnas motsvarighet till Systembolaget, Rusdrekkasøla Landsins, eller Rusan som vi med lite koll säger.



Färöarna har stort självstyre även om de formellt tillhör Danmark. Varför de har ett monopol vet jag inte. Hur som helst, det var en trevlig promenad som bjöd på fina vyer och ett friskt väder.



Butiken fanns inne i ett litet köpcentrum. Rent och fräscht var det, det hela kändes inte många år gammalt. Utbudet var stabilt, de bägge bryggerierna från Färöarna hade förstås en del på hyllorna men det fanns även en del annat. (Föroya Bjor och Okkara heter de två inhemska bryggerierna)




Legendariska Westvleteren 12 fanns och en flaska kostade 109,55. (ett hyfsat prisur trots allt) Det enda svenska ölet som jag såg var Brewski Mangofeber.



En liten korg småplock handlades till rimlig kostnad, inköpet lämnades på rummet och sedan åts en lunch på City Burger. Värt att notera är att några internationella snabbmatskedjor inte kunde hittas under besöket i Torshavn, snacka om befriande!



När kvällen började nalkas var det dags att gå ner till byn för en öl eller två. Den irländska puben som låg närmast hotellet hoppade vi över även denna dag. Istället tog vi sikte på ett ställe som heter Bjorkovin. Utanför fasaden på det trevåningshus där baren fanns stod det Sirkus, och visst kan det bli lite cirkus om man dricker ymniga mängder. Men detta var en lugn resa så allt gick verkligen civiliserat till.



Baren var belägen på markplan, ett liten sådan med träinredning. Åtta fatöl fanns det, under vårt besök var sju av dessa med öl från isländska Borg Brugghus. Fanns också drygt 10 olika flaskor från nämnda bryggeri samt en del andra byrggerier. Bland dessa märktes Rodenbach Alexander och Westvleteren 12 som här kostade 280. (368 SEK)



Väldigt lugnt var det men precis som på Mikkeller kvällen innan kom det in ett gäng som inte visste något om öl. De ställde hela tiden frågor till den pratglada bartendern som var från Danmark.

När de väl hade gått blev vi ensamma kvar. Egentligen tänkte vi också dra vidare men innan det så blev det ett samtal om öl i Sverige och i synnerhet om hur det ser ut på Färöarna med den trevliga bartendern. Hux flux tog han fram en flaska som han bjöd på. (tusen tack för det!)

Måste säga att Borg Brugghus överraskade. De få öl som jag druckit från dem tidigare har varit bra men inget som jag direkt lagt på minnet. Gillade deras Barley Wine, Borg Giljagaur Nr. 14 som fanns på fat på Bjorkovin.



Dock var flaskan som vi bjöds på den godaste av de öl dracks under besöket. Borg Hurðaskellir Nr. 54 är en Imperial porter som lagrats på whiskyfat. Jag visste inget om var namnet till ölet kom ifrån men nu vet jag det då bartendern glatt berättade att det var ett julöl som fått sitt namn från de isländska tomtesagorna. Hurðaskellir betyder ungefär "dörrsmällaren". Han kom till bygden den 18:e december och smällde i dörrar och störde folks nattsömn. Som tur är var ölet riktigt gott och balanserad med en alkohol som inte alls märktes. Behagliga toner av choklad, vanilj och whisky. Frågade bartendern om han trodde att ölet skulle hitta till Sverige? Till svar så garvade han bara.

Bjorklovin var verkligen ett ställe som jag gillade, litet och intimt och med en fantastiskt fin service. Skulle verkligen inte tveka att besöka stället igen om jag någon gång återvänder till Torshavn.

Kvällen avslutades på närbelägna Mikkeller där ett par burkar från Mikkeller San Diego dracks under stort lugn. Vi var de enda gästerna. (lite lustigt nog var de bägge anställda andra personer jämfört med fredagen så personal tycks det finnas gott om)



Både Mikkeller San Diego Surf Talk och Mikkeller San Diego Yells at Cloud var goda men förstnämnda var den som vann mitt pris som nummer ett. Ack, ack, San Diego. Vore skoj att åka dit igen.



Torshavn är inte ett ölmecka men det är inga problem att hitta några stabila barer. Fanns även några andra ställen, bland annat tidigare nämnda irländska pub men de hoppade vi över. Om jag åker tillbaka så får det nog bli på sommaren eller tidig höst, givetvis för att kunna njuta än mer av naturen och havet.


onsdag 31 januari 2018

Besök på Mikkeller Bar Torshavn

I fredags var det dags att röra på fläsket igen, det var verkligen på tiden då senaste resan innan dess var i slutet av november. Innan herr Silenzi blir pappa igen ville han hinna med en weekendresa, gärna till ett lite mera udda ställe. Lämpligt nog hade SAS en kampanj sent i höstas där det gick att ta ut Eurobonusresor med poängrabatt.



Torshavn på Färöarna, ja det tillhör inte massturismen så det fick det allt bli. Ja det gäller att våga vägra turistghettona vid Medelhavet. Jag är en stor fantast av mindre kuststäder där det råder lugn och ro så Torshavn lät som ett perfekt resmål. Att flyga då det bjuds på så fina vyer är verkligen höjden av lycka. Tröttnar då aldrig på det. Från flygplatsen var det ungefär 40 km till hotellet inne i Torshavn. Taxiresan bjöd även den på ögongodis. Utsikten från hotellet var inte dum den heller, vem saknar betongförorten i Stockholm då man är i Torshavn? Inte jag.









Lunch åts och efter det strosade vi mest omkring och njöt av den friska luften. Rumsöl blev det också, inget att skriva hem om men alltid kul att testa det lokala utbudet.




Otroligt nog öppnade Mikkeller en bar i Torshavn hösten 2017, så det blev ett givet mål på fredagen gick mot kväll. Från hotellet var det inte långt att gå, Torshavn har 20000 invånare men staden kändes mindre än så.




Baren är belägen i ett charmigt hus som är runt 500 år gammalt. Baren var på övervåningen och på bottenvåningen fanns det ytterligare bord samt så kunde man gå över till grannen som var en restaurang. Toaletterna delades med nämnda restaurang. På bottenvåningen ekade det lika tomt som i ett förmanshuvud som någon så poetiskt sa.



16 fatöl fanns det liksom en del flaskor/burkar. Servicen var vänlig men kanske inte världens mest kunniga då jag sa att jag ville ha en Warpigs Snack Family som fanns på fat. Bartendern visste inte att ölet var från Warpigs men däremot att den var bryggd i Köpenhamn. Lite märkligt tycker jag men det var förstås ingen fara med det.



Godast av de öl som vi drack var Mikkeller Beer Geek Vanilla Maple Shake. En sådan där öl som man inte gillar lika mycket varje dag men just i Torshavn satt den bra. Väldigt söt, ja en typisk dessertöl med lönnsirap, choklad och vanilj. Väldigt lättdrucken trots sina 13%. Billig var den inte då den kostade 180 färöiska kronor vilket är detsamma i danska kronor.



Överlag kändes priserna som i Köpenhamn så dyrare än i Stockholm. Övriga kostnader som mat och snacks var också lite dyrare jämfört med hemma i Sverige, inte så konstigt med tanke på att nästan allt måste importeras och att den danska/färöiska kronan är så stark kontra den svenska kronan.



Det var väldigt lugnt under vårt besök förutom då det kom in ett gäng norrmän som inget visste om öl så det tog en lång stund innan de alla fått en öl då de var väldigt frågvisa. När de väl druckit upp så lämnade de stället och vi var mer eller mindre ensamma igen.

Några andra ställen fanns det också att kika in på men efter en fredag följer en lördag så det fick vänta till det.

måndag 22 januari 2018

Ohio-öl på Man in the Moon

Förra måndagen besöktes Man in the Moon för lite intag av öl. För tredje året i rad i januari är det en amerikansk delstat som uppmärksammas rejält bland fatölen, i år är det Ohio.



Fler än 80 olika öl från nio bryggerier i Ohio handlar det hela om. Det finns fortfarande möjlighet för den som ännu inte hunnit besöka Månen att stifta bekantskap med öl från Ohio då det hela pågår mellan 2-27/1.



Hoppin Frog Brewery är det enda av de medverkande bryggerier som jag druckit ett flertal öl ifrån, från de övriga väldigt få eller inga alls. Apropå Hoppin Frog så var 13 av fatölen i måndags från nämnda bryggeri, imponerande minst sagt.

Tyvärr imponerade inte ett av de okända bryggerierna på mig. Listermann Nutcase Peanut Porter var väl ok men det gäller att gilla jordnötter. Listermann Lemon Pound Cake tyckte jag var alldeles för söt och åt det artificiella hållet.



Fem olika Hoppin Frog dracks, inte helt förvånande gillade jag Hoppin Frog Extended Barrel Aged BORIS The Crusher allra bäst. Fyllig med rostad malt, vanilj och bourbon. Stabil smuttare som man säger.

Priserna var höga men som tur är var det inget av ölet som gjorde bort sig förutom nämnda Lemon Pound Cake.



Gillar verkligen restauranger/pubar som kör olika teman år efter år. Undrar vad det blir nästa år?


onsdag 17 januari 2018

Founders CBS på Akkurat

Antar att det inte har undkommit någon att importören Wicked Wine lyckats komma över ett antal fat och flaskor av Founders CBS (Canadian Breakfast Stout).



I måndags släpptes ölet på fat på Akkurat, Oliver Twist, Bishops Arms Bellmansgatan samt på Sorbon ute i Bromma. (ölet släpptes även i Gävle, Linköping, Malmö och Uppsala. Göteborg får vänta tills idag, onsdag 17/1)

Tillsammans med några kamrater besöktes Akkurat, redan vid öppning klockan 15:00 var ölet påkopplat. Det var mitt första besök på Akkurat på mycket länge, jag har inte varit där sedan Stene lämnade stället för nya öläventyr.



Det var lugnt då vi anlände så vi fick alla plats vid baren. Ett varsitt glas på 20 centiliter blev det. Blev glatt överraskad över att ölet inte kostade mer än vad det gjorde. (även om 98 spänn för 20 centiliter säkert är dyrt enligt många)

Vad är då Founders CBS för skapelse? En Imperial Stout på 11,7% som är smått legendarisk, senaste gången den släpptes var 2011. I denna stund är ölet rankad som nummer 10 av samtliga aktiva öl på Ratebeer.

Ölet serverades kallt så det tog en kortare stund innan jag var redo att smaka. De första klunkarna indikerade helt klart att det var en öl av hög klass. Doften bjöd på choklad, vanilj, bourbon och lönnsirap. Detsamma hittades i smaken. Riktigt gott var det om än rejält sött. Kroppen var full och eftersmaken satt kvar länge.

Helt klart en mycket god öl fast inte den godaste jag druckit. Var väldigt tur att sötman balanserades på ett bra sätt ty annars hade jag nog inte förstått hypen kring nämnda öl.

Inte varje måndag jag provar en topp-10-öl på fat i Stockholm så det var helt klart värt att på en ledig dag bege sig till Akkurat. Blev bara CBS på Akkurat innan vi skulle på vidare äventyr.

För er som inte har möjlighet att besöka de krogar som kopplade på ett fat så är det värt att nämna att ölet släpps på Systembolaget, fredag 16/2. (knappt 80 spänn kommer en flaska att kosta så det är bara att slå till)


torsdag 11 januari 2018

Ölåret 2017, några siffror.

Då var det dags att återigen presentera några siffror för det gångna ölåret. (revisorn har verkligen jobbat dygnet runt den senaste tiden men nu är siffrorna och verksamhetsberättelsen för 2017 klara att gå i tryck)

Tanken inför 2017 var att tuta och köra och helt enkelt se vad året skulle kunna tänkas bjuda på. Precis så blev det också.  Sedan 2009 har jag haft koll på antalet nya öl varje år, siffrorna är enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808

Som den elitidrottsman jag är så är det förstås glädjande att se ännu ett nytt personligt rekord. Dock känns det lite som att 2017 var formtoppen, ja vi får se hur det utvecklar sig detta år.

Reseåret 2017 var klart stabilt men inte det mest spektakulära som jag upplevt. San Diego i jan/feb var förstås en höjdare, ja den bästa ölresan till dags dato är det. I närområdet besöktes de gamla trogna vapendragarna Köpenhamn, Malmö och Helsingfors. Några nya ställen som Tallinn och Narvik besöktes också, sistnämnda var ingen bra ölstad även om jag inte avled av törst. På slutet av året besöktes favoriten Hong Kong samt Bryssel och Amsterdam. Bryssel känner jag mig mätt på men Amsterdam var det skoj att återbesöka efter sju års uppehåll.

Resplanerna för 2018 är ännu inte så imponerande, efter San Diego i februari är orderboken tom. Är bra sugen på att åka till Berlin igen liksom en premiärresa till Bamberg, ett ställe som jag aldrig tycks få besöka. Annars lockar en liten rundresa i Asien, Denver likaså.  Vi får se vad som sker. London där jag aldrig varit lockar fortfarande inte.

Förutom den givna ölfestivalen i Nacka besöktes inte så många andra. CBC/MBCC blev det liksom Brewskival. Är i högsta grad tveksamt om de två sistnämnda kommer att besökas anno 2018.

I år känner jag mig lite nyfiken på att besöka Linköping Beer Expo igen samt Nolia som jag inte varit på tidigare.

Den stora skräcken för den bokföringsansvarige är förstås kostnaden för att göra herr Gyllenbock nöjd under ett år. Felmarginalen är som tidigare 5-10% .

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008

4500 per månad på öl under 2017, rimligt eller inte får andra bedöma. Har sagt det förr och säger det igen, i år ska kostnaden sjunka, jaja vi får väl se.

Tio i topp bland de nya ölen 2017:

1. Monkish Foggier Window
2. Cycle RareR Scooop
3. Sierra Nevada Trip in the Woods: Barrel-Aged Narwhal with Currants
4. The Veil Whiteferrari
5. J. Wakefield Mango & Cash
6. Cigar City Marshal Zhukov's Penultimate Push
7. Bokkereyder Framboos Saison
8. Boon Oude Geuze VAT 109
9. Hoppin' Frog Rocky Mountain DORIS
10. AleSmith Old Numbskull - Bourbon Barrel Aged

Under året dracks det öl från 36 länder, föga förvånande var toppen enligt följande:

1. USA: 683
2. Sverige: 534
3. Danmark: 126

Tack till 2017 och välkommen 2018. Nu börjar jag bli smått sugen på en öl igen men vilan får vara några dagar till.