lördag 20 augusti 2016

Brekeriet Bar with Friends 2016

För en vecka sedan var det återigen dags för Brekeriet Bar with Friends. Precis som förra året hölls det hela på Malmö Brewings Hamnmästaren, ett ställe dit även vi med dåligt lokalsinne enkelt hittar.

Förutom Brekeriet var följande bryggerier/importörer representerade: Alefarm Brewing, Beerbliotek, BrewDog, Brewski, Charlis Brygghus, Constant Companion, Dry & Bitter Brewing, Hyllie Bryggeri, Malmö Brewing, Remmarlöv Gårdsbryggeri och sist men inte minst Stockholm Brewing.



Vid entrén till Hamnmästaren köptes polletter, fem stycken för 100 sek. Ett glas fick man också. En pollett var det samma som ett smakprov.

Brekeriet Bar with Friends är en rätt liten men väldigt trevlig föreställning med många bekanta ansikten.Vi var där strax efter öppning klockan 13:00, då var det tämligen lugnt. Det hela hålls utomhus, i lördags regnade det lite då och då men de allra flesta fick plats under tak så det var ingen fara. Dessutom är huden vattentät så varför frukta lite regn?



Ett av ölen som jag tyckte lite extra mycket om var Brekeriet Sur Kaskad. Ännu en i raden av stabila öl från bröderna Ek. Riktigt uppfriskande och med en trevlig syrlighet.



Hyllie Bryggeri är ett bryggeri som jag tyvärr aldrig sett i Stockholm, väl på plats i Skåne måste deras öl provas. (de var även med på CBC i år) Av lördagens alla öl var nog Hyllie #doublenitrostout No2 Rum/Vanilla den godaste av de som jag provade. Riktigt mumsig med en fin fyllighet och en len munkänsla. Grabbarna bakom Hyllie Bryggeri vet verkligen vad de håller på med. Har aldrig blivit besviken på någon av deras öl.

Glädjande nog var det bra nivå på alla ölen, det var nog bara Beerbliotek/Beavertown/Brekeriet Lovechild som jag inte riktigt blev kompis med. Tyckte att den hade en bismak av "medicin" som inte riktigt tilltalade mig.

När vi kände oss nöjda traskade vi iväg och tog en klassisk paus på hotellrummet. Ett par intressanta objekt evaluerades under vilan. Hoppin Frog Killa Vanilla Extraordinary IPA som både doftade och smakade mycket vanilj. Klart drickbar men i längden blev det lite tjatigt med all vanilj.



Desto bättre var en flaska som jag köpte på Vinmonopolet i Haugesund i juli, Nøgne Ø Dragonwort Stout 2nd Edition. Tjock och fyllig med framförallt mörk choklad, aska och rostad malt. Eftersmaken var lång. 

När gonggongen ljöd var det dags att skutta iväg igen. Taproom blev nästa anhalt. Där var det riktigt lugnt då de flesta andra fortfarande höll hus på Hamnmästaren och Brekeriet Bar. Malmö Half Tempo är en av de bättre folkölen som jag druckit. Lättdrucken är tämligen smakrik. En bra öl att ha tillhands då man inte är ute efter yrsel. Bear Republic Big Bear Black Stout var förstås betydligt mer potent men ändå relativt snäll för att vara en Imperial Stout. En hel del chokladsås i den rackaren. 



På Taproom kan man bli sittandes hela kvällen men vi kände att vi ville besöka ett ställe till innan det var dags att bomma igen för. Grabbarna hade inte varit på BrewDog i Malmö så det fick det bli. 

Tidigare hade jag bara besökt BrewDog Malmö vid ett tillfälle, i maj. Det var mycket folk en lördagkväll men vi lyckades hitta ett ledigt bord utomhus. Utbudet på fat var stabilt men det som jag blev mest förtjust i var korven som var mättande och god. 



Har förstått att en del tycker att priserna på BrewDog är höga men för mig som bor i Stockholmsområdet var det inget speciellt med dem, billigare än hemma kändes det som. 

Några ytterligare rumsöl blev det innan det var dags att säga godnatt. Ett av rumsölen var förresten Mikkeller Spontancarrot som faktiskt doftade lite morötter, i smaken var det inte lika tydligt. Morotsöl, ja det tycks aldrig ta slut.



Långhelgen i Malmö/Köpenhamn var riktigt bra. Vi var civiliserade och drack öl i rimliga mängder. Fast lite saknade jag förra årets Benny Hill på rummet. Antar att det krävs lite mera berusning för att köra det spektaklet. Kanske nästa gång? För visst tusan blir det Brekeriet Bar även nästa sommar.

torsdag 18 augusti 2016

En smått himmelsk fredag i Köpenhamn

Pigga och glada åkte vi vid kring 10:30 från Malmö till Köpenhamn. En dags turistande stod på schemat. I en storstad dyker det upp nya turistställen mest hela tiden men vi började hos en gammal bekant, Kihoshk. Om man inte har som ambition att ta med en massa flaskor så räcker det fint att nöja sig med att besöka Kihoskh.



Utbudet är alltid bra, nere i den trånga källaren finns det en hel del godsaker. Tänk vad galet det vore att ha en privat källare med ett liknande utbud. Kanske är tur att man inte har det dock. Efter att ha köpt lite smått och gott gick vi över till närbelägna Warpigs som behagar att öppna klockan 11:00 på fredagar. (Kihoskh öppnar redan tidigt på morgon, 07 på vardagar)



På Warpigs var det väldigt lugnt. Någon mat intogs inte men däremot ett par öl. Jag tyckte att samarbetsölet Warpigs/Brewski The Big Lebrewski var god. Snacka om frukostjuice.



Vårt nästa turistmål var ett ställe som vi inte hade besökt tidigare, BRUS. Stället öppnade under CBC i maj i år. Vi valde att ta en taxi, är man tre i bilen så blir inte kostnaden hög. (runt 40 DKK per person) Det går förstås att gå men det tar 35-40 minuter.



BRUS visade sig vara ett ställe att tycka om. Stort, fräsch och luftigt. Var lugnt och skönt då vi var. Ett eget bryggeri, bar, matsal och shop finns under taket. Stället ägs av folket bakom To Øl så det fanns förstås en hel del av deras öl på både fat och i butiken.



Vi började med en öl utomhus men valde att äta i bardelen då det blåste en del utomhus. En tallrik med lite smått och gott som smakade bra. Vi provade några öl från To Øl och de smakade alla bra förutom To Øl Black Baal som jag tyckte var för söt. En rackare från BRUS provades också, Brus Willis. En lätt och fräsch Pale Ale som hade citrustoner och lite mandarin. Ölen gick i de allra flesta fallen att beställa i två storlekar vilket alltid uppskattas.



Det klart godaste ölet som provades var Bells Bourbon Barrel-Aged Expedition Stout. Otroligt god och väldigt balanserad. Verkligen snygg och fint drickbar, en öl att njuta länge av. (passar ännu bättre i hemmets lugna vrå en på krogen) Som sagt, BRUS var ett ställe att tycka om. Jag kommer garanterat att besöka det igen under nästa turistresa till Köpenhamn.



Vi tog en liten bensträckare på runt 10 minuter till vårt nästa turistmål, Ølsnedkeren. Ölsnickaren besöktes också det för första gången. En rätt liten och mysig lokal där det erbjöds 12 av de egna skapelserna på fat. Under besöket var vi de enda gästerna.



Servicen var väldigt trevlig och ölen de var goda. Ølsnedkeren Syregrøn föll jag mest för, det var en behaglig och trivsamt syrlig suröl. 



Dagens sista nya turistmål blev en som ligger väldigt nära ölsnickaren, ett ställe som öppnade i februari i år och döptes till Himmeriget. Ett ganska litet och rätt mörkt ställe visade det sig vara. 



10 fatöl fanns det av god kvalitet men det som verkligen gör stället så spektakulärt är dess mycket fina utbud av flaskor, särskilt då lambik. Exempelvis fanns olika årgångar av Cantillon Blåbær. En stor flaska av årets årgång kostade 300 DKK vilket får anses vara riktigt prisvärt. Tycker att det är väldigt sympatiskt att de inte drar på med blåbärspriset. Ölnördar skulle säkert betala mera för flaskorna men det är skönt med fötterna på jorden.



Priserna de var riktigt bra överlag. Jag blev väldigt glad över att äntligen fått tag på en flaska Cigar City Marshal Zhukov's Imperial Stout. 190 DKK kostade en flaska av den. Det hade varit spännande att höra Zjukovs (den viktigaste av de sovjetiska militära ledarna under det Stora fosterländska kriget) åsikt om ölet. Min åsikt är att är att ölet skulle kunna drickas igen och igen. Väldigt god och fint balanserad. Inte riktigt som Bells som dracks på BRUS men inte heller alltför långt efter.



Service på Himmeriget var bra men "avslappnad". Bartendern sa inte så mycket men han gjorde det han skulle. Runt 30 sittplatser finns det i lokalen så jag kan tänka mig att de kan vara rätt trångt på helgerna. (vi var där runt 16 på fredagen)

En annan öl som inte alls var tokig var 3 Fonteinen Cuvée Armand & Gaston. Härligt syrlig med en massa doft och smak. Kändes nästan lite "rå" men ändå väldigt god. Skulle gärna ha en flaska eller 30 hemma.



Det fanns som sagt en massa intressant på flasklistan men vi valde att avsluta försiktigt med några burköl från Evil Twin. Himmerigets ägare är Jeppe Jarnit-Bjergsø, mannen bakom Evil Twin och tillika brorsa till Mikkel Borg Bjergsø som ligger bakom Mikkeller. Det är bra att brorsan får lite konkurrens i byn.



De tre burkölen kändes snälla jämfört med ovanstående flaskor men det var förstås inga problem att dricka dem. 

Några fler mål orkade vi inte med. Innan tåget tillbaka till Malmö stannade vi till på turisthaket Kebabish (varför hamnar man alltid där?). Detta var ett unikt besök i den danska huvudstaden av anledningen att det var första gången någonsin som ingen Mikkellerbar besöktes. (om man nu inte räknar Warpigs som ett sådant)



Nåväl, vi överlevde ändå. Några himmelskt goda öl dracks under en härlig fredag i Köpenhamn. Skönt med turisttempo med öldrickandet eller "gubbtempo" men det passar oss bra.

tisdag 16 augusti 2016

Några torsdagsöl i Malmö

Förra torsdagen åkte Eddan, Eirik och jag till Malmö. Tre nätter var inbokade på ett stort familjerum på Scandic City. Favorit i repris kan man säga då vi gjorde exakt samma sak även 2015.


När det administrativa var färdigt gick vi till närbelägna Bishops Arms Gustav Adolfs Torg. Apropå favorit i repris så blev det samma bord och samma platser som förra året. Ja ibland är det fint att gå på rutin. Några öl dracks förstås, dock inte likadana som förra året.

Jag började lite lätt med en Brygghuset Finn Session Ale. Lätt det var den och även lite halvtråkig. Gick att dricka men inget som läggs på minnet. Dupont/Lost Abbey Deux Amis var bättre men inte heller den lyckades ta över min själ. Är verkligen inne i en svacka vad gäller belgisk öl, det är det där med "tutti-frutti".



Att Stone väller in över gränsen med många öl i dessa dagar märktes även på Bishops. En som nyligen dracks i Berlin provades igen, Stone Mocha IPA. Tyckte att den var godare nu, kan möjligtvis bero på att jag var bättre med i matchen. Stone Coffee Milk Stout tog ett tag att hälla upp, visade sig vara stabil. Lättdrucken och mjuk med behagliga toner av bland annat choklad och kaffe.

Brukar ligga efter de flesta andra med att dricka öl men nu var det äntligen dags att dricka livets första öl från Toppling Goliath, nämligen Rover Truck. Rätt lätt och det söta hållet med lättrostad malt, choklad och lite kokos. Misstänker att de har några öl som är något godare.



Efter besöket på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg vill jag fortfarande hävda att den är kedjans näst bästa bar, ja i alla fall av de som jag halkat in på. Rankar fortfarande den på Folkungagatan i Stockholm snäppet högre.



När vi är ute på "familjeresor" är det aldrig fel med lite rast och vila på rummet. På familjerummen på Scandic City har de rätt stora kylskåp som är som gjorda för att kyla några ölflaskor i. Några buteljer blev det på rummet innan vi begav oss till vårt huvudmål för kvällen, Malmö Brygghus Taproom.

Det är inte så att jag hänger på Taproom varje månad men det känns ändå som att komma hem. Har aldrig haft ett dåligt besök på det som i mitt tycke är Sveriges överlägset bästa bryggeripub. Finns inte någon annan bryggeripub som är i närheten i vårt land. Vore så himla skoj om något liknande fanns i Stockholm.



Som vanligt hade de ett gäng egna öl som bryggs i samma fastighet, nio stycken var det kvällen till ära. Fanns även många gästöl liksom en cider på fat. 42 kranar har de totalt, sannerligen inte pjåkigt.

Lite besvikna blev vi allt över att Canned Wheat inte fanns men det fanns som sagt andra egna öl att trösta sig med. Samtliga öl från Malmö Brygghus som provades var stabila men den godaste för kvällen var enligt mig Malmö Tart Citra. En avslappnad och läskande suröl som bjöd på citrus, lite bröd, gräs och lätt funk.

Vi blev sittandes några timmar, inte bara öl dracks utan mat intogs också. Denna gången blev det pulled pork med coleslaw och nachos. Gott men inte lika välsmakande som ställets hamburgare.



Innan nattvilan delades det på ytterligare några öl på rummet. Två av dessa var från lokala South Plains Brewing Company. Tyvärr är det bara att konstatera att de fortfarande är svajiga. Kvällens bästa rumsöl blev en dansk, Det Lille Bryggeri  Black Chili Lakrids.




torsdag 11 augusti 2016

Internationales Berliner Bierfestival, Samstag.

På lördagen väntade ännu en dag på ölfestivalen. Uffe och Lise åkte hem men Richard och Tom var kvar. De var redan på plats vid öppning klockan 10:00 men jag som är lite morgontrött kom kring 11:30.

Direkt märktes det att det skulle bli mera folk jämfört med fredagen. Särskilt på eftermiddagen och den tidiga kvällen var det rejält trångt vid vissa passager plus att köerna för genomförande av behov var längre.



Började dagen med en pilsner, ja det fanns några sådana att välja och vraka mellan. Grönwohlder Pils gick att dricka men den var inte alltför spännande. Lite för tunn i min smak. Men det är alltid kul att säga Guten Tag till ett nytt bryggeri. Sammanlagt provades öl från 40 nya tyska bryggerier liksom förstås några tidigare bekantskaper.

Bland de vanliga tyska ölstilarna var det förutom Kellerbier tysk veteöl som höll jämnast klass. Som gammal veteölsälskare blev jag glad över det. Nästan alla öl i den stilen som provades var stabila. Några som kan nämnas är Herrnbräu Hefe Weissbier Hell, Meckatzer Weizen och Landskron Weizen. Samtliga uppfriskande och med den klassiska smaken av skumbanan.



Ett par öl från nya länder provades också, dessa såldes på flaska. Chinggis Mongolian Lager (inget märkvärdigt men heller inte med fulsmaker) och Kenya Tusker Lager. (tunn och tråkig med obefintlig beska)



En flaska som krossade båda ovanstående var Schneider Weisse Tap X Marie's Rendezvous. En god vetebock som fick ett gammalt bockskrälle som mig att småle. Säljs förövrigt på Systembolaget just nu.



Utländska Craft beer fanns det också, men för oss som är lite luttrade fanns det inte så mycket nytt bland dessa. Åker jag till Tyskland så dricker jag gärna inte öl som jag redan provat. Vad vore väl en färsk IPA från USA mot en tysk Helles från ett bryggeri som man aldrig hört talas?



Tysk IPA på flaska hittades, Ratsherrn Coast Guard Westküsten IPA från Freie und Hansestadt Hamburg. Ganska god sådan fast den höll inte riktigt samma klass som många av ölen på "Västkusten".



Förutom att det var mer folk på lördagen så kändes det som att det även var mer musikunderhållning och fler som spexade och höll på. Det var en hel del som var utklädda i diverse munderingar till mångas förtjusning. Inte så lite finlandsbåtsvarning var det på många. Det är kul att se att folk trivs och har skoj, det är väl livets mening det? Undrar förresten om man kommer in på SBWF i Nacka med en liknande mundering? Någon som vill prova, jag bjuder på en öl i så fall.

video


Trots myllret av folk så såg jag inga incidenter. Visst var väl en del folk tämligen berusade men de skötte sig likväl. Skönt nog fick "katastrofskjutsen" vila.



Kan man förövrigt ogilla ett land där doktorer rekommenderar öl för diverse krämpor?



Vädret måste också kommenteras då det är en viktig faktor på en ölfestival som hålls utomhus. På lördagen var det kring 20 grader och både molnigt och lite sol då och då. När solen tittade fram värmde den fint. En åskskur var det på eftermiddagen men då fick de allra flesta plats under tak. På sina ställen blev det lite lerigt men inget att skriva hem om egentligen.



Det tog tid för oss att gå de runt två kilometer som ölgatan var på. För grabbarna närmare sju timmar och för mig som kom lite senare drygt fem timmar. Tillbaka gick det betydligt snabbare då vi inte hela tiden gick i myllret utan gick på gatan bredvid.

Lite småkul var det att det tredje sista ölet på festivalen var den godaste av dem alla, Zehli Bräu Berliner Zoigl. En härlig traditionell öl som var riktigt uppfriskande med en behaglig humlighet, bröd, citrus och lite hö. Fler sådana öl till Sverige. Ölet skummade rejält så mannen som serverade oss bad oss dricka lite ur glaset innan han fyllde på, det gjorde inget att vi råkade dricka halva utan det fylldes på igen utan något knot, prost!



Efter lite uppfräschning på hotellrummet möttes vi på Aufsturz, ett ställe med många tyska öl. Nu var vi nog alla rätt nöjda och belåtna så det blev bara en öl vardera. Jag passade även på att fylla magen med något annat än öl, en hyfsad pastarätt blev det också.



För egen del var jag nöjd med den rätt långa dagen. Tog farväl av grabbarna och gick tillbaka mot hotellet. Skulle åka hem med en tidigare flight än dem så började så smått tänka på morgondagen.

Innan hemfärd knallade jag omkring i några timmar och njöt av det fina vädret. (inte helt ovanligt att det blir som bäst väder då man ska hem) Berlin är verkligen en stad som kan rekommenderas, då inte bara för den törstige. Historia och sevärdheter finns det ett överflöd av.



Någon kanske undrar om jag inte åt någon currywurst då jag ändå var i Berlin? Jodå, dagen till ära (hade de koll på att jag skulle flyga hem på söndagen?) serverades en variant av den i Lufthansas Senatorlounge på Tegelflygplatsen. (tyvärr inga pommes) Inte så dumt att äta det i väntan på flyget hem.



Ölfestivalen i Berlin var bättre än vad jag kunde tro. Var lite rädd för att det skulle bli lite tjatigt med alla Helles, Dunkel med mera men det blev det inte.  Den smakmässiga bredden var ändå hyfsat stor inom de olika stilarna och det fanns även en massa annan öl. Den enda kritiken jag har att komma med är att festivalens hemsida är dålig, särskilt med information om de olika öl som kommer att serveras.

Annars var det ett kul koncept, önskar att vi kunde ha något liknande i Sverige på sommaren. Tyskar är ett trevligt och härligt folk. Positivt också att inga öl tog slut, fanns alltid det man var sugen på.

Återvänder gärna, kanske inte nästa år men 2018? Stort tack till Lise, Richard, Tom och Uffe för trevligt sällskap och några glada dagar i Berlin. Prost!